Jag vill också

Jag tog nyss en promenad och kylan som mötte mig när jag öppnade porten var obeskrivlig. Det var i klass med finska vinterkriget, det var en kyla som normalt hör hemma på nordpolen. Det var stalingrad-kyla! Till råga på allt så snöade det.

Jag kopplade in Ipoden och bestämde mig för att en runda runt kvarteret fick räcka. På avstånd hörde jag skratt och glädjetjut och jag kunde inte för mitt liv förstå vem det var som kunde finna glädje i detta terroristväder. Några minuter senare passerade jag ett dagis och där fann jag svaret. De glada rösterna kom från barn som lekte i snön. Jag stannade upp och studerade dem och kände hur min ilska sakta växte. Vilka jävla idioter. De förstod inte alls vilka problem snön för med sig. Kaos i trafiken, pensionärer som trillar, skor som förstörs, flygplatser som stängs och folk som blir insnöade. Jag ville kravla fram till de där ignoranta idioterna, pressa in snö innanför deras overaller och skrika: "Vad sa ni nu då? Vad sa ni nu?! Nu är det inte lika kul med snö, va?" Men det gjorde jag inte. Jag började sakta gå hemåt samtidigt som jag studerade de vita saltfläckarna på mina skor. Helvete, satan, jävla, skit. Innerst inne vill jag också vara 5 år, bära fjällräven-overall och ha snöbollskrig.