Konspirationer

Jag är väldigt fascinerad av konspirationsteorier. Månlandningen med Neil Armstrong ägde aldrig rum utan iscensattes på jorden. Saddam Husseins hängning är fejk, istället var det hans dubbelgångare som hängdes och den äkta diktatorn befinner sig nu på någon tropisk ö och solar sig. Det här med Estoniakatastrofen är också spännande. Jag är helt övertygad om att bogvisiret öppnades med vilja för att dumpa smuggelgods.

När jag kommer igång på riktigt kan det blir oerhört jobbigt. Jag ser mönster överallt, Mona Lisas mystiska leende kan anas om jag studerar bilder tillräckligt länge och hela världen blir en enda stor Da Vinci-kod. När jag är inne i mitt konspirationstänk brukar jag humma för mig själv, nicka med huvudet och klia mig i pannan. Ibland utbrister jag ord som ”Aha, självklart och det är så det ligger till”. Jag kan helt enkelt inte hejda mig själv och ibland blir jag så exalterad när jag kommit på något nytt, att jag säkert kommit på studs om jag vore kille.

Hundskit på G, Jalla!

Detta är speciellt <- klicka där!





Jag älskar Roffes kommentar..

Butikföreståndaren Roffe Bengtson 56, berättar;

- Jag var inne på mitt arbetsrum när avdelningschefen för kundtjänst, Elisabeth, ringde upp mig och sa att jag måste skynda mig ned till utgången eftersom det är en hund som skiter på parkeringen.

Experiment

Vi lever i en värld där elektroniken spelar en allt större roll i vår vardag. Det mesta sköts idag digitalt och vi behöver inte längre lämna våra datorer för att uträtta ärenden eller använda oss av diverse tjänster. Jag leker vidare med tanken och funderar över hur en digital psykolog skulle fungera. Jag lever mig in i rollen som en ensam, djupt deprimerad människa och låter IKEAs onlinetjänst "fråga Anna" agera psykolog.



Anna: Hej! Jag heter Anna. Hur kan jag hjälpa dig?
Jag: Hej jag heter caroline och jag är djupt deprimerad
Anna: Hej Caroline. Trevligt att träffas!
Jag: Jag behöver hjälp
Anna: Om du behöver hjälp är det bara att ställa en fråga så ska jag svara så gott jag kan.
Jag: Jag är ledsen
Anna: Ingen fara.
Jag: Jag har sådan ångest
Anna: Jag behöver aldrig ångra någonting. Allt jag säger och gör är väl planerat i förväg.
Jag: Vad är meningen med livet?
Anna: Livet kan vara tufft.
Jag: Jag vill inte leva
Anna: Inte?, ok. Du kan alltid ställa en fråga till mig.
Jag: Är du lycklig?
Anna: Jag känner mig aldrig på något sätt. Jag bara är.
Jag: Varför då?
Anna: Jag kan bara sådant som jag är programmerad att prata om.
Jag: Okej, tycker du att jag ska ta mitt liv?
Anna: Jag har inga pengar.
Jag: Nähä..Jag funderar i alla fall på att hänga mig
Anna: Här kan du söka mer information om produkterna i serien HÄNGA.
Jag: Ska jag ta mitt liv? Ja eller nej?
Anna: En positiv attityd är alltid uppskattad.
Jag: Det skulle inte hjälpa
Anna: Det var synd.
Jag: Jag orkar inte mer idag, hej då Anna.
Anna: Hej då! Tack för att du tog dig tid att tala med mig.
Jag: Ses vi samma tid nästa vecka? Jag behöver verkligen prata mer!
Anna: Det är omöjligt för mig att lämna min server.

Nja.. fungerade sådär va?

Drömmarnas värld

Jag har en rätt livlig fantasi som ofta leder till rätt så häpnadsväckande drömmar. Biljakter, skottdraman, kärnkraftsolyckor och utomjordingar som tar över världen är vanliga inslag och ibland blir det till och med för läskigt för min smak. Den senaste tiden har skräckfaktorn i mina drömmar höjts rejält och jag vaknar minst två gånger om natten med hjärtklappning och svettpärlor i pannan. Varje gång jag lägger mig för att sova förbereder jag mig för det värsta. Vad som helst kan inträffa i drömmarnas värld.

I natt bytte jag genre och min dröm gick i humorns tecken. Jag träffade en massa olika människor och vi konverserade endast genom att skratta med varandra. Jag var på en restaurang och servitören kom fram till mitt bord för att ta min beställning. Han skrattade, jag skrattade tillbaka, sen tog han menyn och gick. Voilà, beställningen var klar. Tänk vilken bekymmerslös värld vi skulle leva i om alla ord och meningar ersattes av skratt.

Föreställ er att ett nytt lagförslag ska diskuteras i riksdagen. Det är en lång och komplicerad process. Men istället så går Reinfeldt fram och skrattar. Anders Borg tar över och skrattar i ett par minuter. Därefter skrattar hela riksdagen och det hela avslutas med att riksdagens talesman bryter ut i ett gapskratt. Voilà så var det klart. Sen är det bara regeringen som ska samlas och skratta lite.

EU och andra internationella samarbeten skulle ha stor nytta av detta. HAHAHAHAHA låter ju likadant på alla språk.

En riktigt fräsch dag

Att vara bakis är både äckligt och skönt på samma gång.
Såhär är en äcklig och skön bakisdag:

Vakna upp och äta frukost nr 1. Helst ska det vara vitt rostat bröd med överdrivet mycket smör och ost. Gå och lägga sig i sängen och sova lite till för att sedan gå upp en två timmar senare (så att frukost nr 1 har lagt sig lite) och äta frukost nr 2. Nu får det lov att vara lite mer småplock av vad som finns i kylen, typ korv, rester från gårdagens middag, oliver eller något annat tjockt. Om man är hemma hos pappa så finns det alltid en full kakburk (men som alltid är slut efter jag varit hemma. såklart. Hur skulle jag annars lyckats gå upp 8 kg på 4 månader?) Dricka oboy till kakorna och sen lägga sig i sängen igen, konstatera att man har lite ångest för att det är fint väder ute, och dra ner rullgardinen och youtuba austin powers & se på trailer park boys i några timmar och bara mysa. Duscha är uteslutet.

Dagens svåraste uppgift blir att bestämma sig för kebabpizza eller ett whopper meal?

Min rädsla

Något av det värsta jag vet är när det ringer från dolt nummer till min mobil. Jag fylls jag skräck och tänker "fan nu har de hittat mig". Jag tror att någon är ute efter mig och ringer för att sätta dit mig. Det första jag gör när någon ringer från dolt nummer är att stänga av min mobil. Ibland kan det ta timmar innan jag vågar sätta på den igen. I värsta fall har någon lämnat ett meddelande och då raderar jag det illa kvickt.

Likadant är det när jag får post från okänt avsändare. Jag brukar hålla brevet framför en lampa i hopp om att kunna få ett hum om vad det handlar om utan att behöva öppna det. Ibland pressar jag mitt öra mot kuvertet för att höra om det tickar. Om jag mot min vilja måste öppna kuvertet sker det på följande sätt: Jag håller kuvertet långt ifrån mig med utsträckta armar. Jag öppnar det med en snabb och bestämd rörelse och tar ut brevet. Jag kisar med ena ögat och försöker hitta avsändaren utan att ta del av brevets innehåll. Är avsändaren "säker" läser jag brevet. Är avsändaren "osäker" tar jag först reda på vem det är innan jag vågar läsa brevet. Blir jag för nervös kastar jag brevet direkt. Det hela är en mycket komplicerad process och jag önskar att jag någon gång kommer över min rädsla.

SCOTTY NE PAS

dear diary -

it has been a week since my last confession.

Jag är dålig på det här, jag är inte den som bajsar ut inlägg åt höger och vänster som mina medbloggerskor gör. Om detta beror på att det händer för lite i mitt liv, vilket resulterar i att jag inte har något att skriva om, eller om det är så att det händer för mycket och att jag inte har någon tid kvar att skriva vet jag inte. Jag är rätt säker på att det sista alternativet är mest sannolikt.

Min dag går i äldre kvinnan/pensionärens tecken. Det hela började med att steg upp kl 6, kokade mig en kopp kaffe och skulle traska iväg till jobbet. När jag kom utanför dörren märkte jag hur kallt och snöigt det va ute, och tänkte att såhär kan jag inte ha det och gick och tog på mig ett par LÅNGKALSONGER under mina cowboybukser. Nöjd över mitt beslut begav jag mig iväg igen och hela vägen till jobbet tittade jag lite snett på alla lättklädda flickor som gick förbi och tänkte lite som en kärring att, "Detta är väl ingen modevisning! Klockan är halv sju på morgonen, vem ska du va fin för?!" Jag fortsatte att va nöjd med mina långkalsonger, frös inte det minsta.

Väl framme på jobbet och inne genom dörren såg jag att mina kollegor hade dukat fram fredagsfrukosten. "KÖBEBULLAR!!" utbrast jag. Men va sen tvungen att dölja min glädje över bullarna lite, för jag ville ju inte att nån skulle tro att jag va fattig och aldrig sett en bulle förr...

Dagen rullade på och vi klagade på snöovädret, alla onödiga tvprogram och ryggvärk men gladde oss åt att 51-åringen i Rödeby inte ska få nåt straff. Sånt som tanter gör. Till kaffet serverades dammsugare, och såna har jag aldrig tyckt om. Men fattig som jag är så åt jag en ändå, "Mmm gratis är gott" tänkte jag och åt upp hela min dammsugare.

På bussen hem irriterade jag mig på alla ungdomar som måste spela musik sådär högt på mobiltelefonen och föra sånt oväsen när man bara vill ha en liten lugn stund för sig själv och läsa Metro. Jag himlade med ögonen och tanten i sätet mittemot förstod mitt obehag och himlade med. Skönt att alla inte har åkt rakt ner i fördärvet.

Nu har jag en maskin nere i tvättstugan som ska på tork, måste ju hinna bli klar med tvätten innan Idol börjar. Hoppas att Johan Palm åker ut idag, han vrålar ju ändå bara och det kan man ju inte lyssna på om man har någorlunda okej hörsel.

Min dag

Jag väcks av min nya alarmsignal, Kool & The Gang's ”Celebration”. 09.15 ringer alarmet. Det är en perfekt tid. Inte för tidigt och inte för sent. Jag föddes för övrigt kl 09.15. Det är en magisk tid. Nog om det.

Framåt lunch begav jag mig in till stan. Jag var på gott humör och i riktigt god form. Jag log och folk på stan besvarade mitt leende. Jag kände mig som en hjälte nyss hemkommen från ett krig. I ett hörn stod en blåsorkester och spelade Amazing Grace. Jag blev varm i kroppen och tänkte att det var för mig de spelade. För att hylla min hemkomst.

Jag uträttade mina ärenden snabbt. Tydligen för snabbt, på vägen hem trampade jag snett och stukade foten. Gamla människor stukar foten. Idrottare stukar foten. Jag stukar inte foten. Men det hände. Jag insåg att jag hade för ont för att gå och tvingas därför ringa efter en taxi.

Taxin anländer och jag sätter mig i baksätet. Chauffören pratar oavbrutet. Han pratar om väder och vind, Om USA valet, om finanskrisen och om Malmö Arena. Håll käften tänker jag. Ser du inte att jag är skadad och lider, jag behöver lugn och ro. Han fortsätter. Herregud tänker jag. Efter ett tag märker han min olust att före en konversation. Han tystnar och sätter på bilradion. Äntligen tänker jag, men vad fel jag hade! Ur högtalarna spelas Kim Carnes ”I’m walking on sunshine”, den absolut värsta låten som någonsin gjorts. Chauffören verkar gilla den. Han trummar med händerna på ratten och gungar glatt med till musiken. I backspegeln ser jag att han kan texten utantill; ”I’m walking on sunshine whoa, I’m walking on sunshine whoa, and its time to feel good". Helvete. Jag knyter mina nävar och spänner ihop käkarna och under ett par sekunder glömmer jag bort smärtan i foten. Synen av taxichauffören som diggar till denna djävulska låt gör mig galen. Jag kan inte andas. Ungefär 50 meter från min slutdestionation står jag inte ur längre, jag måste ha luft. ”Det blir bra här” säger jag och betalar med jämna pengar. Jag kastar mig ut ur taxin, lutar mig mot en p-automat, och tar ett djupt andetag. Sen haltar jag vidare hem, likt en hjälte nyss hemkommen från ett krig.

Danska är jätteroligt

Den engelska originaltiteln är
"The Saggy Baggy elephant" (Elefanten med hängpungen?)

giv mig et slag på tasken

När jag gick sista året på gymnasiet, bestämde jag mig för att läsa danska. Jag tänkte att det kunde vara kul att lära sig, och ganska lätt också. Och ja, jag förstår det mesta. Men vissa ord är så jävla konstiga att det inte går att hålla sig för skratt. Jag menar; hur kul är det inte att "jeans" översatt till danska bli ”cowboysbukser” eller ”hålla din väska” blir ”runke din task”?

giv mig et slag på tasken betyder på svenska "ge mig ett överslag"
danska är humor!

en ljus stund i mitt liv

Precis som Carris kan jag också ha mina ljusa stunder och komma på skämt, och detta är faktiskt jättekul.

(konversation mellan två personer)
- Igår sprang jag nästan en mil!
- ok. Själv gick jag för långt.

HAHA!

Pidde the man

"Nej nu är det fan bra asså jag måste nog fan in o tvätta mig för jag luktar fan bajs asså eftersom jag råkade anstränga mig på jobb idag. Ha det för jävligt o ta hand om era underliv så luktas vi"

skrivet av någon som kallas sig Pidde

Tycker det är ganska kul.

dagen jag blev kränkt

Jag har känt mig kränkt en gång. Det var när jag och Carris snattade godis på ICA i Växjö och åkte fast. Vi hade provsmakat några bitar medan vi handlade. Det var när vi precis hade betalat maten, lagt i diverse matprodukter i plastpåsen, och var på väg att gå hem för att laga bakismat som hon stod där. - Mona, väktaren.

Mona trodde nog att hon var från FBI för hon flärpte med sin licens sådär som de gör i filmer och sa ungefär "Mona, väktare på ICA, följ med här". Helt förvirrade förde Mona oss till ett kontorsutrymme som låg gömt långt inne i ICA butiken, där började hon rabbla en massa som jag inte riktigt kommer ihåg. Det jag minns är att hon säger ”polisen är på väg!”.

Carris och jag tittade lite fundersamt på varandra och jag tror att vi då tänkte på samma sak. - Fan vad vi var hungriga.

När de väl kom gick det undan. När poliserna Karlsson och Sven-Bertil (jag kallar dem så för att Karlsson på taket är störig och ful och taskig mot lillebror, och Sven-Bertil för att.. jag inte gillar dubbelnamn)

I alla fall, de slet upp dörren, gick med bestämda steg in i rummet, blåste upp bröstet likt en gorillas och stirrade stint in i våra ögon. Karlsson och Sven-Bertil gjorde klart för oss att socialen skulle kontaktas och att vi minsann inte skulle komma därifrån levande, typ.

Då kände jag mig kränkt och lite ledsen i ögat. När GP (Göran Persson) tar godis är det helt OK (och han borde dessutom ha tagit sin sista godisbit för länge sen) men när vi vanliga civila smakar en eller två godisbitar, då ska vi dö.

Jag vet att jag talar för oss båda Carris när jag säger -
FY DIG GP!

HÄR ÄR ANNA

Det här är min vän Anna.

Hon är en av de snällaste människorna i världen tycker jag. Hon är söt och så passar hon ju i mustasch, som ni kan se. Annas skills är som följande: hon är bra på att göra en glad när man är ledsen, snylta cigaretter i rökrutan när vi är ute och hon har en jättebra ämnesomsättning.

Anna är 20 höstar gammal och bor i Malmö. Gillar att gå ut på fredagar och lördagar och mysa på söndagar. Hon är en rolig prick och youtubar ungefär hela tiden. Mest tycker honom roliga djur och hemmagjorda klipp, typ den här

http://www.youtube.com/watch?v=xynmsvBgAaw

och den här

http://www.youtube.com/watch?v=81szj1vpEu8.

Anna gillar att äta goda saker såsom kakor och dylikt, fast hon är duktigt på att va nyttig så hon kan äta många kakor utan att bli det minsta tjock. Det kan bero på den bra ämnesomsättningen också förstås!

Anna är generös och hon låter en alltid låna hennes kläder om man behöver, man får alltid äta hur mycket man vill när man är där och om man behöver en sängplats så är ena halvan av hennes säng alltid ledig.

Fyllekaja och Fyllehund

Ovanstående uttryck har ni säkert hört tidigare och kanske till och med använt er av. Då jag är mycket intresserad av ords ursprung och bakgrunden till vissa uttryck har jag forskat lite i det här med fyllekaja och fyllehund. Faktum är att det förekommer att djur blir fulla på jäsande frukt ute i naturen. Jag skrattade otroligt mycket när jag läste detta i Systembolagets tidsskift "Bolaget". I somras var det en älg som blev så rund under hoven att den bet en tre år gammal flicka i Kungälv, Bohuslän. Älgen blev full efter att ha ätit jästa äpplen och sköts senare av jägare. 

Det är heller inte ovanligt att fåglar framåt hösten äter jästa rönnbär tills de blir så orediga att det inte kan flyga. I en glesbygd i Småland har det även förkommit att hästar blivit berusade av jäst frukt och därefter utsatt både människor och trafik för fara. 

Jag tycker att det här är oerhört kul. Jag leker vidare med tanken om djur kan bli beroende av den jästa frukten och hur man i så fall behandlar dessa alkis-djur. Skulle gissa att en älg på avvänjning är betydligt mer aggressiv än en försupen man i 50 års åldern. Vad säger ni där ute i stugorna? 

UT UR IDOL JOHAN PALM!

enough is enough

Händelser på ICA

Var på ICA igår. Kön var så lång att jag hann läsa klart hela Expressen. Vetskapen om att jag sparar pengar, och samtidigt utnyttjar tiden till något vettigare än han som står bakom mig och skriver sms, gör mig glad.

Mannen framför mig känns bekant. Han är omkring 60 och bär glasögon. Kan det vara en gammal lärare? Kör han bussen som jag brukar åka? Vem är han? Tillslut blir det hans tur i kassan. Han radar strategiskt upp varorna på bandet med streckkoden vänd mot sig. Jävla tönt tänker jag. Han stoppar just ner den sista enkronan i maskinen för att täcka upp beloppet och upptäcker att han har en femkrona kvar. Långsamt för han handen till behållaren bredvid som är märkt med ”Rädda Barnen”. Precis när myntets kant möter öppningen ångrar han sig och stoppar femman i fickan. Jag log. Det var ett magiskt ögonblick.

Därefter blir det min tur och följande dialog utspelar sig mellan mig och kassörskan.

Kassörskan: Såg du vem det var?

Jag: Nej?

Kassörskan: Det var Mikael Wiehe.

Jag: Jaha.

Kassörskan: Det är den andra kändisen som handlar här idag.

Jag: Jaha. Vad kul. Och sen kom jag så nu är det tre.

Kassörskan: (Förvirrad och för blyg över att fråga vem fan jag är). Ja, haha. Just det!

Mina tankar

En regnig dag som denna är som gjord för att bara vara hemma och filosofera. Jag sitter i min fåtölj, röker min pipa och söker efter svar på livets stora frågor. Ibland svävar tankarna iväg, då händer det att jag tänker på Tito Beltran. Tyranniske Tito. Hörde att han startat ett band på kåken. Rape Sodomi In Rock heter gruppen. Namnet känns bekant på något sätt. 

Nu svävar tankarna iväg igen.....

men titta!

Här är ju en bild på Annas pojkvän

Han är orange.

det blir kul, det blir fett

Jag och Karin var lite sura över att vi inte blivit bjudna på någon halloweenfest i år, för vi tycker det är så jävla kul att klä ut oss.
Så när vi var på inflyttningsfest förr förra helgen så bestämde vi oss för att komma utklädda ändå! Vi är spöken, beiga (beigescha?) spöken.



... Och så uppfann vi kanske världens bästa grej! toadrinkhållaren!
(käft, det var visst vi som uppfann den)

Ompysslad i Ystad

Jag har åkt hem till mamma och pappa i ett par dar. Detta har jag ju i första hand inte gjort för att det är så mysigt att komma hem eller att jag saknar mina föräldrar utan för att jag är så in i vassen pank att jag åker hem för att få mat. Mamma och pappa undrar vad jag vill äta när jag är hemma. Något som jag inte prioriterar eller har riktigt råd med när jag bor hemifrån. Och en sak har jag gjort klart för dem; jag vill ha kött. KÖTT!

Det är härligt att komma hem ibland för när man kommer in genom dörren är det hemtrevlig känsla som möter en. Det finns tända stearinljus i rummen, mysig musik i högtalarna, pappalagad mat på bordet och efter maten ja då får man kaffe!

Fick ett mejl av mamma idag innan jag åkte som innehöll denna bilden:

Det är min lilla mamma i ett nötskal. Inte på bilden då. Men ja.

Nassim är kul

Carris utbrast följande för några dagar sedan när vi kollade på svts program Anaconda. "asså jag hatar Nassim Al fakir, han skrattar bara åt sig själv hela tiden, så jävla störig"

Så, denna är tillägnad Carris.

World of warcraft - En folksjukdom?

Mina bröder har nästan oavbrutet i fyra års tid (med undantag för toabesök och föda) maniskt spelat detta spel. Så jag blev nyfiken, och bestämde mig för att ge det en chans. Eftersom det är ca 11 miljoner spelare runt om i världen, borde det vara lite kul i alla fall.. Jag fattar ingenting. Allt prat om priester som healar och som jag nyss hörde min bror säga ”nu kommer de jävla deathknightsen och levelar förbi oss i northrend”.. Jag hatar world of warcraft, och det har ingenting att göra med att jag inte fattar något.


Sjukt glad att det finns spel som är på min intelligensnivå. nintendo 8 bitar och super mario, det är grejer det. World of warcraft kan slänga sig i väggen!

www.nintendo8.com om någon är intresserad.

The evil eye

Var precis på Mido och handlade. Passade på att byta plats på juicen och yoghurten. Sen gav jag Vanja onda ögat. Det såg ut ungefär så här:




Nästa gång planerar jag att öppna en liter mjölk och gömma den bakom tvättmedlet. Min förhoppning är att den ska surna och att det ska stinka ut av bara helvete i butiken.

Carris - Vanja, 2 - 0.

Dödens sport

Jag såg en dokumentär för ett tag sedan om en man i USA som var extremt överviktig. Han avskydde all form av träning och sport var lika irrelevant för honom som mat är för anorektiker. En dag gav hans bror honom ett par inlines och han lärde sig snabbt att älska sporten. Varje dag gav han sig ut och åkte ett par mil och han gick sammanlagt ner 40 kg. Aldrig tidigare hade han varit så lycklig. En dag fastnade en liten sten mellan hjulen och han trillade, bröt ryggraden, sitter numera i rullstol och har gått upp 60 kg.

Jag älskar att åka inlines. Jag vill gärna tro att jag är duktig. Jag har keps, handledsskydd och solglasögon när vädret tillåter. I min ipod spelar jag Limp Bizkit – Rollin’ och jag sjunger för mig själv ”Keep rollin’, rollin’, rollin’, rollin’”. Jag känner mig skit cool, speciellt när jag åker med händerna vilandes på ryggen. Men i själva verket är jag livrädd. Jag spänner hela kroppen och ögonen letar febrilt efter småsten på marken. Mitt största problem är att jag inte kan stanna. Jag har ett par gigantiska bromsar men vet inte hur de ska användas. Oftast brukar jag stanna genom att åka åt sidan på en gräsmatta eller ta tag i en lyktstolpe.

Innan jag ger mig ut för att åka brukar jag ringa till min mamma och säga att jag älskar henne för inget är så riskabelt som att åka inlines. Vad som helst kan hända. Tänk på mannen i USA. En liten småsten förstörde hans liv. Jag vill leva ett långt, aktivt och lyckligt liv och har därför bestämt mig för att sälja mina inlines. De är av märket Salomon, modell aggressive, storlek 39. Hör av dig om du är intresserad så kan vi komma överens om ett pris.

/Carris

Det handlar om att prioritera

Denna sjukt deppigt regniga tisdag började med ett telefonsamtal med Carris. Vi talade om vår ekonomi och jämförde vem som var fattigast.

-Carris hade sex svenska kronor på fickan, och ca 5 euro. Jämfört med mina ynka tre kronor. Vi kom fram till att det sög otroligt mycket.
Carris bestämde sig för att vandra ner till forex och växla euron till svenska kronor, och jag bestämde mig för att göra henne sällskap. Carris var glad att hon nu hade en HEL 50 lapp! Så med 50 spänn kvar till den 25e. Vad köper man då?

"CIGARETTER!" stönade Carris och såg ut ungefär såhär. Därefter löpte hon amok till pressbyrån och köpte sina precious cigaretter. Så nu är Carris glad, och då är jag glad. Funderar fortfarande på vad jag ska köpa för mina tre kronor?


/Anna

En liten fråga bara

Är dom som bor här BIsexuella?

/Karin

Tejpskallen

I lördags var team HED på fest hos nyinflyttade Malmöbon Oskar, tack Oskar det var mycket trevligt, och när jag och Anna var på toaletten fick Anna en snilleblixt till idé. Hon hittade stor vit tejp i badrumsskåpet och denna skulle hon tejpa i håret med. Jag tycket att det va hysteriskt roligt, hoppas ni gör det med.



/Karin

bum like u

robyn var och spelade på mitt jobb igår. en vanlig dag på nya jobbet bara...

/karin

Sven är vilseledande, men glad

En vanlig dag på restaurangen kan följande konversation förekomma mellan mig och en kanske lite för överförfriskad gäst:
(Vi kan kalla gästen för Sven)

Jag - "Betalar ni var för sig eller tillsammans?"
Sven - "Nää vi ska betala"
Jag - "Ja det är bra, men vill ni betala tillsammans eller var för sig?"
Sven - "ska vi betala?"
Jag - "...ja det blir nog bäst så, men betalar ni var för sig eller tillsammans?"
Sven - "Är det du eller jag?"
Jag - "Nu hänger jag inte riktigt med.."
Sven - "Men åååh! är det du eller jag som ska betala?!"


..Därefter börjar Sven asgarva så han nästan hyperventilerar. Jag skrattar med och går ifrån bordet en smula eller två förvirrad. Det slutar i alla fall med att Sven betalar asgarvandes och röd i ansiktet. Jag gillar Sven.




/Anna

Matematiken och jag

Fram till att jag var 12 år älskade jag matematik. Jag låg en bok före resten av klassen, fick alla rätt på proven och älskade när fröken varje fredag presenterade "veckans kluring" som jag ägnade helgen åt att lösa. Framtiden såg ljus ut för mig. Men någonting hände.

När jag började högstadiet började jag lyssna på hip-hop. Matematiklektionerna ägnade jag åt att memorera Wu-Tang Clan, Grandmaster Flash och Busta Rhymes texter. Jag hamnade i cp-gruppen där vi ägnade mer tid åt att spela Yatzy än att räkna.

På gymnasiet blev det svårt eftersom jag saknade grundkunskaperna från högstadiet. Lektionerna blev för mig ett ypperligt tillfälle att komma på ord man kunde skriva med hjälp av siffrorna på kalkylatorn. Visste ni att 07734 blir hello om man vänder miniräknaren upp och ner? Drog matematikskämt för mig själv gjorde jag också; Vad är det som är så kladdigt i matteboken? - Pythagoras sats. Jag hade jättekul medan de andra eleverna var begravda i sina böcker.

Året därpå skadade jag min hand och kunde därför inte skriva. Efter ett möte med min lärare kom vi överens om att jag istället fick spela på mitt portabla, elektroniska soduko så att jag trots min skada ägnade mig åt någon slags sifferverksamhet. Under hela året ersatte spelet min matematikbok och resultatet blev ett sjuhelsikes rekord i soduko samt IG i matematik.

I trean har jag tyvärr ingenting att skylla på. Jag försökte verkligen. Jag gjorde långa uträkningar och komplicerade tabeller men mina svar var aldrig det samma som resten av klassens. Med tanke på att jag saknade 5 års grundläggande kunskaper var jag chanslös. Jag fick IG i matematik även det året.

Matematiken förföljer mig än idag. Jag vet att jag en gång för alla måste göra upp med sifferdjävulen för att bli fri. Igår skrev jag in mig på Komvux.

/Carris

Det är kul att skratta

Ni vet när man själv skrattar asmycket åt sig själv, för att man själv tycker att man sagt eller gjort något något roligt, så brukar många säga "Men åååh så skrattar du åt dig själv!!" som om det vore något fel.

Man kan ju inte säga något roligt som man inte själv tycker är roligt, för då är det ju inte roligt. Men om man tycker något är roligt, då brukar man ju skratta, och då borde man ju få skratta åt själv utan att någon säger "Men åååh så skrattar du åt dig själv!!" Eller?



Detta är Karin, hon älskar colgate

Nu jävlar

Det finns en matbutik nära mig som heter Mido Livs. Jag handlar där ofta. Skulle tro att jag i alla fall står för några procent av deras årsomsättnig. Som trogen kund skapade jag en speciell relation med butikschefen Mido. Vi hejade alltid på varandra när jag kom in i butiken, ibland gjorde vi high-five. Jag brukade få handla på krita, behövde aldrig visa legitimation vid köp av cigg efter som han kände igen mig och om jag kom några minuter efter stängning lät han mig alltid handla.

Nu har Mido en ny butikschef. Vi kan kalla henne Vanja och hon är vedervärdig. Hon gillar inte mig. Jag försökte med lite kallprat och en high-five för att skapa samma relation som jag hade med Mido. Hon nappade inte. Hon ber alltid om legitimation trotts att jag är där så gott som varje dag. En gång saknades jag en krona för att kunna handla en liter juice. Det blev ingen juice.

Jag vill inte sluta handla där på grund av Vanja för butiken ligger ju så nära mig. Jag har funderat mycket på det här och jag kommer fortsätta gå dit. Men istället ska jag jävlas med Vanja. Jag sprider planer. Idag blåste jag henne på 2 spänn!

Carris - Vanja, 1 - 0.

Nevvår

Har tänkt lite på det här med sjukdomar. Hur dom alltid dyker upp när man verkligen inte vill ha dom. Man vill ju självklart aldrig bli sjuk, men alltid när man verkligen inte får blir sjuk då kommer dom där, dom äckliga virusen och bakterierna. Julafton 93 - riktigt jäkla megasnorförkyld, Skolavslutnigen 05 - halsfluss.

(till historien hör även att jag med 39 graders feber och halsfluss traskade iväg till skolan ändå eftersom det kändes så viktigt. För att jag skulle få gå på skolavslutningen hade jag fått lova att jag absolut inte skulle bli kall så, jag blev påtvingad på tok för mycket kläder för vad jag anser vara nödvändigt i juni och traskade iväg. Precis innan jag gick in genom porten va det nån "rolig" student som slungade iväg en vattenbollong mitt i nacken på mig, så att jag fick snällt vända om, gå hem och hoppa ner i pjamasen igen. Må han för evigt brinna i helvetet och må tusen loppor från en gammal kamel hemsöka hans kön för att han fick mig att missa min första skolavslutning på gymnaistet).

Veckan innan Roskildefestivalen 06 - körtelfeber. Trenden verkar hålla i sig för imorgon är första dagen på mitt brand new jobb, och här sitter jag med hela halsen full med diverse slemmiga saker, igentäppt näsa, lock för öronen och dessutom har jag nästan helt förlorat förmågan att svälja mat. Men att sjukanmäla sig första dagen på jobbet finns inte ens på kartan. Jag har druckit mer te idag än vad min blåsa klarar av, handlat strepsils och saker att gurgla med på apoteket, fått några dunderpiller av Anna som får hela halsen och käften att domna av och inatt ska jag sova med två halsdukar. Det är lika bra att bakterierna drar sig tillbaka dit dom kom ifrån, jag vinner nog denna gången.

/Karin

Jämt Jul

Enligt den svenska traditionen firar vi jul en gång om året den 24e december. Jämt är det jul. Enligt mig borde Julen infalla vartannat år.

Knappt hinner vi slänga ut julgranen, stoppa undan julpyntet och banta bort julbordet förrän påsken infaller och samma jävla mat ska fram igen. Därefter är det midsommar och ägg, sill, potatis och kötbullar ska än en gång töja våra magsäckar. Lagom till sommaren avslöjar SVT årets julkalender och det hinner inte ens bli höst förrän tyska äckliga chokladkalendrar fyller ICAs hyllor.

Jag har starka minnen från julen då jag var liten. Pappa och jag brukade gå i kyrkan och han blev alltid lika förnärmad över att prästen inte kom ihåg honom från förra årets mässa. Vid ett tillfälle råkade han i all hast få med sig spelet kasta gris istället för sitt glasögonfodral (det finns en viss likhet med spelets fodral och glasögonfodral). Mässan blev för mig en enda lång match med både fläsklägg, stående gris och tryne. Sen tog det slut. Inget är mer trist än att vakna på julmorgonen och inte längre vara barn.

Hädanefter kommer jag bara att fira jul vartannat år. Julen är inget datum, det är ett sinnestillstånd.


hehehe....

/Carris

Ordvits

Jag har alltid haft en svaghet för ordvitsar. När jag har tid över brukar jag sätta mig i min fåtölj, tända min pipa och klura ut en egen ordvits.

Dagens:
Peder Lamm (svensk antikexpert) efter en god middag tillsammans med Anders Bagge (ordförande i Idol juryn)

"Lamm Får Tacka Bagge"

/Carris

Cykelhjälm är för töntar

När jag var liten tyckte jag att jag var för cool för att använda vissa saker.
- Nästan bara saker som skulle kunna skydda mig, har jag kommit fram till. Jag tyckte att hjälm var oerhört töntigt, likaså paraply, regnställ, stövlar, dunjacka, mössa och täckbyxor.

Nu, några år senare använder jag mig av allt ovan, och tycker inte att det är töntigt längre. förutom EN sak.

Cykelhjälm. - Speciellt de där ”speedo” cykelhjälmarna som skriker ”jag försöker vara cool” och ”jag är snabb i den här hjälmen”. Förmodligen är det så att jag inte lyckats mogna tillräckligt för mitt eget bästa.
Men det gör inget, jag cyklar hellre hjälmlös och försöker se cool ut, och dör än med en sån här på huvudet.



Framtidens hjälm





/Anna

Valvaka med Anna & Carris

Nu är det valvaka, och jag och Carris har gjort följande förberedelser:

- Vi började morgonen med amerikansk fotboll. Jag och Carris var inte i samma lag. för det hade inte gått, för det var bara vi två.

- Sjungit "The Star Spangled Banner"

- Köpt textilpenna och gjort Obama-tröjor. På min står det "Yes we can" och på Carris "OBAMA 08"



- Gjort thanksgiving turkey, fylld med selleri och lök. Till det en fin sötpotatisgratäng och nybakta scones.

- Bakat typisk "pecan pai" alltså pumpa paj som innehåller mer socker än du anar,

Nu är det dags och självklart vakar vi tillsammans med Filip och Fredrik på kanal 5.

Både jag och Carris har funderat över följande ett bra tag nu; Varför kallas republikanerna för Elephants och demokraterna för Donkeys?

Vi återkommer..

02:10

Stämningen hemma hos Anna kan jämföras med den folkfest som just nu äger rum på Times Square i New York. Vi har flaggor och banderoller, slagvisorna sprutar ut från våra munnar likt grädde på sprayburk och Springsteen dånar ut ur högtalarna.

Ställningen är följande OBAMA 102 - MC CAIN 34. När Obamas vinst står klar kommer konfetti regna ner över våra huvuden från Annas tak....precis som vid folkfesten på Times Square.


02:39

Vet ni förresten varför judarna inte är kompis med Nalle puh?
- För han är kompis med Nasse.


04:09

För att inte somna har jag läst Carolina Gynnings blogg och sökt efter svaret på vår fundering om Republikanernas symbol som elefant och demokraterna som åsna, och här är svaret!

"Alltihop är Thomas Nasts fel. Han var politisk skämttecknare i tidningen Harper's Weekly när han 1874 började beskriva demokrater som åsnor och republikaner som elefanter. I början var åsnan förklädd till ett lejon som skrämde den enfaldiga elefanten.

I dag har partierna vänt symbolerna till sin egen fördel: republikanerna menar att elefanten är stark och intelligent, demokraterna att åsnan är ihärdig, modig och smart."

Tack för inatt.

ps: Obama vinner, over and out.

Fenomenet Y-Barn

Det här med Y-barn har länge intresserat mig. Det har visat sig att personer vars namn som slutar på y (Jonny, Conny, Benny, Jimmy, Sonny,Tommy,Kenny osv) oftast inte lyckades särskilt bra i skolan, har problem att lyckas i arbetslivet och löper en större risk att bli kriminella. Dessa personer är även överrepresenterade i diverse tingsrätt protokoll samt i Sveriges fängelser.

När jag tänker tillbaka på min skoltid minns jag en bråkstake i parallellklassen som hette Tommy. Han mobbade de övriga eleverna och fick ständigt kvarsittning. Namnet Jonny väcker starka minnen från min tid på dagis. Jonny var en stor kille som gärna kommunicerade med knytnävarna. Från min barndom minns jag även serien med den småkriminella Socker-Conny, hemska Sjörövare-Jenny i Bamse för att inte glömma den fasansfulla Benknäckar-Benny.

Jag må vara fördomsfull men visst ligger det någonting i det här med Y-barn. Vad säger ni där ute i stugorna?

/Carris

exercise!

Egentligen fick jag inte visa denna videon för någon.
Karin är inte riktigt inte i det fittaste laget här, om man säger så.





/Anna

GO GIRLS

"We don't want this war, this violence; and, we're ashamed the President of the United States is from Texas".

Fattar inte hur man kan bli svartlistad för att man använder sin rätt att säga vad man vill i det land som ska va det modernaste landet i världen. Det är så jävla ledsamt.



/Karin

What what in the butt?