Min dag

Jag väcks av min nya alarmsignal, Kool & The Gang's ”Celebration”. 09.15 ringer alarmet. Det är en perfekt tid. Inte för tidigt och inte för sent. Jag föddes för övrigt kl 09.15. Det är en magisk tid. Nog om det.

Framåt lunch begav jag mig in till stan. Jag var på gott humör och i riktigt god form. Jag log och folk på stan besvarade mitt leende. Jag kände mig som en hjälte nyss hemkommen från ett krig. I ett hörn stod en blåsorkester och spelade Amazing Grace. Jag blev varm i kroppen och tänkte att det var för mig de spelade. För att hylla min hemkomst.

Jag uträttade mina ärenden snabbt. Tydligen för snabbt, på vägen hem trampade jag snett och stukade foten. Gamla människor stukar foten. Idrottare stukar foten. Jag stukar inte foten. Men det hände. Jag insåg att jag hade för ont för att gå och tvingas därför ringa efter en taxi.

Taxin anländer och jag sätter mig i baksätet. Chauffören pratar oavbrutet. Han pratar om väder och vind, Om USA valet, om finanskrisen och om Malmö Arena. Håll käften tänker jag. Ser du inte att jag är skadad och lider, jag behöver lugn och ro. Han fortsätter. Herregud tänker jag. Efter ett tag märker han min olust att före en konversation. Han tystnar och sätter på bilradion. Äntligen tänker jag, men vad fel jag hade! Ur högtalarna spelas Kim Carnes ”I’m walking on sunshine”, den absolut värsta låten som någonsin gjorts. Chauffören verkar gilla den. Han trummar med händerna på ratten och gungar glatt med till musiken. I backspegeln ser jag att han kan texten utantill; ”I’m walking on sunshine whoa, I’m walking on sunshine whoa, and its time to feel good". Helvete. Jag knyter mina nävar och spänner ihop käkarna och under ett par sekunder glömmer jag bort smärtan i foten. Synen av taxichauffören som diggar till denna djävulska låt gör mig galen. Jag kan inte andas. Ungefär 50 meter från min slutdestionation står jag inte ur längre, jag måste ha luft. ”Det blir bra här” säger jag och betalar med jämna pengar. Jag kastar mig ut ur taxin, lutar mig mot en p-automat, och tar ett djupt andetag. Sen haltar jag vidare hem, likt en hjälte nyss hemkommen från ett krig.