Dödens sport

Jag såg en dokumentär för ett tag sedan om en man i USA som var extremt överviktig. Han avskydde all form av träning och sport var lika irrelevant för honom som mat är för anorektiker. En dag gav hans bror honom ett par inlines och han lärde sig snabbt att älska sporten. Varje dag gav han sig ut och åkte ett par mil och han gick sammanlagt ner 40 kg. Aldrig tidigare hade han varit så lycklig. En dag fastnade en liten sten mellan hjulen och han trillade, bröt ryggraden, sitter numera i rullstol och har gått upp 60 kg.

Jag älskar att åka inlines. Jag vill gärna tro att jag är duktig. Jag har keps, handledsskydd och solglasögon när vädret tillåter. I min ipod spelar jag Limp Bizkit – Rollin’ och jag sjunger för mig själv ”Keep rollin’, rollin’, rollin’, rollin’”. Jag känner mig skit cool, speciellt när jag åker med händerna vilandes på ryggen. Men i själva verket är jag livrädd. Jag spänner hela kroppen och ögonen letar febrilt efter småsten på marken. Mitt största problem är att jag inte kan stanna. Jag har ett par gigantiska bromsar men vet inte hur de ska användas. Oftast brukar jag stanna genom att åka åt sidan på en gräsmatta eller ta tag i en lyktstolpe.

Innan jag ger mig ut för att åka brukar jag ringa till min mamma och säga att jag älskar henne för inget är så riskabelt som att åka inlines. Vad som helst kan hända. Tänk på mannen i USA. En liten småsten förstörde hans liv. Jag vill leva ett långt, aktivt och lyckligt liv och har därför bestämt mig för att sälja mina inlines. De är av märket Salomon, modell aggressive, storlek 39. Hör av dig om du är intresserad så kan vi komma överens om ett pris.

/Carris