From Paris to Malmö

Den 7 februari kommer min kära vän Sébastien Tellier hit och ska spela på KB. Han är ruskigt bra. Han bad mig promota honom lite här, han behöver lite "stöd" som han så fint utryckte det. Så gå dit, kära vänner, och ge honom ert stöd!

Som Karin brukar säga...

"Spotta på dig själv - runka i motvind" då brukar jag berätta för henne att men karin, du har ju ingen snopp men hon brukar strunta i det och runka i alla fall. det är så fel

som anna brukar säga:

"jag hatar alla icke-arier". då brukar jag alltid berätta för henne att så får man inte lov att säga, men hon gör alltid det ändå. det är så fel.

Om Karin varit kille..

.. så hade hennes penis enligt mina beräkningar varit 4,5 cm vid erektion.



(Här var en väldigt omogen bild som hade med texten ovan att göra, men den är borta nu)

En slump?

Ursäkta min barnsliga humor, men vad är oddsen?

Sagan om ringen

Jag var inne i en mycket fin smyckebutik igår. Butiken bestod mestadels av glasmontrar fyllda med dyrgripar och jag fick tillsammans med de andra kunderna slåss om den lilla golvyta som fanns. Butiken var som en labyrint och en enda hastig rörelse kunde förstöra allt. Vid kassan stod ett upplyst litet podie, eller snarare en liten tron, med en ring i mitten. Ringen var gjord av glas och hade en stor diamant i mitten, den var fantastisk. Jag provade den, sträckte ut handen framför mig och betraktade den. "Visst är den fin?" sa expediten. "Verkligen" svarade jag. Längst ner vid podiet stod en liten skylt som talade om priset. Texten var så liten att jag var tvungen att böja mig fram och pressa ögat mot skylten för att kunna tyda siffrorna. Jag fick en mindre chock och bestämde mig för att ta av ringen. Men det gick inte. Den jäveln satt fast. Jag tog i med full kraft och lyckades få av den men plötsligt trampade jag snett och ringer föll till golvet. Ljudet av glasringen som mötte marmorgolvet ekade i butiken och alla vände sig åt mitt håll. Jag spelade oberörd, tog snabbt upp en broschyr och började bläddra i den, och de andra i butiken återgick till sitt, ovetandes om vad som nyss hänt.

Ringen låg kvar på golvet, hel som tur var. Jag insåg att tiden var knapp och att jag måste agera snabbt och smidigt. Jag kände mig som Indiana Jones i den där grottan när han ska ta guldhuvudet från podiet. Jag placerade dyrgripen på tronen och lämnade snabbt butiken. 30 minuter senare var jag fortfarande chockad, för det där felsteget hade kunnat kosta mig lika mycket som ett mindre lands BNP. Nu när jag tänker tillbaka på det så skrattar jag. Jag skrattar så att jag böjer mig bakåt, som en saxofonspelare under ett solo, och sen så att jag böjde mig framåt som om jag plötsligt fick allvarlig magvärk. Jag är fortfarande lite chockad.

Min dator är otydlig

Jag satt nyss och skrev på min laptop då plötsligt ett fönster med texten "Du bör byta batteri" dök upp på skärmen. Hur ska man tolka det? Jag bör byta batteri men jag måste inte? Enligt datorn borde jag byta batteri men det är upp till mig? Jag valde att fortsätta skriva och ignorera datorns rekommendation. 2 minuter senare stängs datorn av, det gör mig mycket arg. Jag känner mig lurad. Jag borde fått en varning innan eller i alla fall ett rakt besked, "Nu MÅSTE du byta batteri annars stängs datorn av". Nej, min dator måste bli bättre på att uttrycka sig. Vi ska jobba på det, jag och han.

Riktigt jobbigt faktiskt

Tänk om man skulle ha en blåval som husdjur, det skulle vara jobbigt.
Jag menar riktigt jobbigt.

lite statistik

I vår senaste undersökning har det visat sig att 11 utav 10 läser vår blogg. Bra siffror tycker vi.

att svika vol. 2

Man kan bara svika nån om man säger att man har ett marsvin och sen när hon kommer hem till en så ser hon att man inte har ett iallafall.

att svika

Om nån säger "Du får gärna spela ett spel på min dator medan jag är på toan" och när han är färdig säger han bara "Stick", då kan man mycket väl känna sig sviken.

sur och besviken

Carris och jag skulle köpa köttfärs innan men så va den slut. Va? Slut på köttfärs? Hur kan man ha slut på köttfärs? Slut på kor?

Måsten

Imorse satt det en liten man i kostym på mitt skrivbord. "Caroline" ropade han. Jag ignorerade honom. "Caroline, du måste betala räkningar idag". Jag svarade inte. "Caroline, du måste ringa det där telefonsamtalet idag". Jag försökte fokusera på datorskärmen men han fortsatte. "Caroline, du måste städa idag". Jag suckade och ångest-mannen tittar på mig och hytter med pekfingret och skrek: "Caroline, du MÅSTE!"

Datorn säger att jag måste byta batteri, tvättkorgen säger att jag måste tvätta, diskmaskinen blinkar och säger att jag måste tömma den och sängen säger att jag måste bädda. Nu skriker min mage och säger att jag måste äta. Jag är så trött på alla dessa måsten. Fan, kan man inte bara få ta det lugnt en dag. Jag slår till ångest-mannen och säger bestämt "inte idag, det får vänta tills imorgon". Idag måste jag inte alls.

Stora lilla Malmö

Efter en sen middag på stan igår bestämde jag mig för att promenera hem. Klockan började närma sig halv ett och natten i Malmö, även känd som Sveriges Chicago, var mörk och tyst. Malmö har drygt 270 000 invånare men inte en enda människa syntes till. Bortsett från en trimmad EU-moppe var trafiken helt stilla, trafikljusen var till och med avstängda. Hade det inte varit för kylan hade jag utan problem kunnat lägga mig ner på Regementsgatan och tagit en tupplur. Vart höll alla människor hus?

Plötsligt passerade jag en liten gräsplätt där en man rastade sin hund. Han hejade på mig och tog sedan upp en pinne som han slängde iväg till sin ivrige terrier. Han hejade på mig fastän vi inte kände varandra, precis som man gör på landsbygden. Och efter de ögonblicket befann jag mig inte längre i Malmö, jag var nu på landet. De tomma vägarna blev till åker och jag kunde gå precis var och hur jag ville. Det var så folktomt i den här lilla byn att jag till och med kunde sjunga högt för mig själv, utan att riskera att någon hörde mig.

Några minuter från mitt hus mötte jag en man som också han rastade sin hund. "Hej hej" sa jag. Han lyfte sitt huvud, stirrade på mig och gav mig en fruktansvärd blick. Det var en blick som man kan tänka sig att en amerikansk bomullsplantage-ägare på 30-talet gav sin utarbetade, svarta slav Tobey efter att han råkat somna mitt på bomullsfältet. Mannen tog upp sin hund och gick över gatan medan han med jämna mellanrum vände sig om för att kontrollera att jag inte följde efter. Och plötsligt var jag tillbaka till Malmö igen, för i storstan hejar bara idioter och psykfall på människor de inte känner.

Du får stanna hemma och klämma

Det finns många reklamfilmer som jag kan spotta och svära åt för att de är så jävla dåliga. Men Clearasil-reklamen tar banne mig priset.

(Två killar, högstadieålder, är ute på skolgården och det går förbi några snygga tjejer. Den ena killen gömmer ansiktet med handen)

- varför gjorde du så där?
- jag har EN finne! (observera en... eller hur, döden på den)
- men ÅH det är ju fest om tre dagar!! (shit det är fest om tre dagar och han har en finne, det går ju inte. Man kan ju inte gå på fest om man har en finne, fan vad äckligt)
- Ja om jag ändå hade en så perfekt hy som dig!
- Det kan du fååå!

Allvarligt, det betyder att jag skulle bli tvungen att gå i ide om jag hade brytt mig det minsta om reklamens budskap.

tankar från bibblan

Är inne på min sjätte timme på bibblan för dagen. Jag har alltså börjar plugga. Bibblan är verkligen ett paradis för såna som mig, människor som älskar att glo. Och jag älskar att glo, det kan alla mina vänner intyga. Jag belönar mig själv med att tänka "okej Karin, när du skrivit 100 ord till får du sitta och glo i fem minuter". Jag misstänker att jag är en börda för dem i min närhet som besväras av en tjej som sitter och glor, av ingen anledning. Jag tycker bara att det är så himla roligt, folk har ju så många skojiga små saker för sig som jag kan fnissa åt i hemlighet. En liten bit bort sitter en kille som har helt sjukt stort hår, ett normalt afro är stort. Detta är ungefär tio gånger så stort. Killen bredvid mig pratar för sig själv med sig själv och ibland med mig. För en stund sen vände han sig om till mig och så "Vet du att det är jättevarmt i Sydafrika?" Jag svarde att, ja det kan jag minsann tro att det är. Det är verkligen inte lätt att få nåt gjort när det finns så mycket att titta på här på Bibblan.

Dagens Outfit

Modell: Karin i det allra senaste

Ett besök på Konsthallen

I förrgår var jag på Malmö Konsthall. Det var en salig blandning av människor där; Kulturknuttar, journalister, konststudenter, pensionärer, arbetslösa, småbarnsföräldrar och så jag samt en vän. Det var en mycket märklig utställning vid namn Electrohype 2008 om nyskapande elektronisk konst. Jag fick aldrig riktigt grepp om utställningen men ville ändå att folk skulle tro att jag var djupt insatt. Jag gick därför runt och hummade och sa passande ord som tillexempel "intressant, vilken häftig vinkel och spännande synsätt". Plötsligt upptäckte jag att alla runt omkring mig betedde sig precis på samma sätt, böjde sig ner vid varje verk, studerade det, backade och hummade, samtidigt som vi utbytte osäkra blickar. Det hela var ett mycket komplicerat rollspel där alla slogs om huvudrollen som konstexpert.

Efter ett tag kom en kvinna och erbjöd oss en guidad rundtur. Någon skrattade lite nervöst och menade att rundturer är för amatörer, en annan tittade på sin klocka och nämnde något om en deadline men tillslut hakade vi alla på, lättade att äntligen få veta vad fan det var för utställning.

Vid varje verk gav guiden en utförlig beskrivning och frågade sedan om det var någon som hade några funderingar eller frågor. Till min stora förvåning märkte jag att folk faktiskt räckte upp sina händer. Vuxna människor räckte upp sina händer för att visa att de hade en fråga att ställa. Jag fann det hela mycket komiskt men samtidigt störande. Guiden valde i tur och ordning ut de som fick ställa sina frågor och då och då kunde jag höra någon mummla "Men va fan, jag var faktiskt före". Det kändes som en förflyttning tillbaka till skolan och jag kunde omöjligt vara kvar. Men besök gärna utställningen, pågår till och med 25 januari.

Snell Anna

Veckans goda gärningar

1. Köpt en macka till en hemlös
2. Blivit isbjörnsfadder

La vie en Rose

Jag tänker tillbaka på min tid i Paris. Dagen innan jag åkte tillbaka till Sverige var jag på ett väldigt berömt café, och tro mig, finare service har jag nog aldrig varit med om. Jag hinner knappt stiga in förrän jag hälsas välkommen av personalen. Innan jag hunnit svara har en av de anställda hängt upp min rock, berömt mina skor, tagit hand om mitt blöta paraply och visat mig till en ledig fåtölj. Jag slår mig ner och lägger upp mina fötter på den tillhörande fotpallen. En servitör kommer fram och frågar "Mademoiselle, vad får det lov att vara?" Jag beställer en kopp te och en bit chokladtårta som han varmt rekommender. Sekunden senare kommer en annan servitör fram och frågar om jag önskar att läsa någonting, jag svarar att Le Point skulle sitta fint. Innan jag hunnit blinka finns tidningen i mina händer. Sen händer något märkligt. Jag ska precis till att be servitören om ett glas vatten men plötsligt tar han fram handen som han tidigare haft bakom ryggen och ställer fram en karaff med vatten och ett glas på mitt bord. De lyckas hela tiden ligga steget före mig och jag undrar om det rör sig om tankeläsning eller bara god service.

Halvvägs genom tidningen öppnas dörren till köket och en servitör gör entré med ett stort fat. Hans rörelser är så högtidliga och fatet så fint att jag inte skulle bli förvånad om det stod en bägare med Jesu blod i på det där fatet. "Voilá Mademoiselle, this is the holy graal." Jag väcks ur mina tankar av servitören som hoppas att chokladkakan och teet ska vara till min belåtenhet, om inte annat är det bara att ropa. Jag minns att medan jag satt där och njöt så tänkte jag på Sverige och servicen på caféerna där, vilket jävla skämt va?!

Säkerhet

För att kunna avregistrera sig på Facebook måste man skriva ner en massa konstiga bokstäver och tecken som visas i en ruta. Samma sak gäller om man vill posta en kommentar på någon blogg. Det är tydligen av säkerhetsskäl som sådant finns, för att vara säker på att det är en människa och inte en dator som är inne på sidan. Detta fick jag veta för någon månad sen, tror det var Anna som berättade det för mig. Innan dess trodde jag att det var för att utvecklingsstörda inte skulle kunna gå in på en sida och skriva en massa konstigheter. Man ville vara säker på att det var en frisk människa. Den lilla rullstolen som ofta finns bredvid dessa bokstäver förstärkte bara min teori, numera vet jag att rullstolen är till för de som istället vill ha bokstäverna upplästa.

Jag undrar om alla dessa ord slumpmässigt bildas eller om de är programmerade i förväg. Om någon har som jobb att sitta och komponera ihop dessa ord skulle jag gärna vilja träffa honom, han kan omöjligt ha alla pannor hemma.

Bussen stannade inte

Jag stod och väntade på bussen men fick inte gå ombord. Inte för att bussen var full och inte för att chauffören kanske trodde att jag var det. Han stannade helt enkelt inte utan körde bara förbi. Hur i helvete kan man göra så? Jag skulle vilja veta vad som försegick i hans lilla hjärna. "Äsch, jag känner inte för att stanna på den här hållplatsen. Jag tror jag hoppar det idag". Jag var så arg att jag i stundens hetta gick hem och skrev ett mail till Skånetrafiken. Jag har ännu inte fått svar. Jag uppdaterar mailen säkert tre gånger i minuten men inget händer...

Jag skulle vilja önska dig en God fortsättning. Eller?

Igår när jag skulle köpa lunch nere på stammistället nere på centralen, stod jag i kön och valde ut vad jag skulle äta. Ni vet ibland när man ska säga något, kommer det ut helt fel, snubblar lite på orden och sluddrar lite? (oftast är man kanonfull då kanske)

I alla fall. När jag kommer fram i kön säger jag något jättekonstigt.

Det lät ungefär såhär:


Jättejobbigt. Det jag tänkte säga var;
"God fortsättning! jag skulle vilja ha en sallad att ta med"

Det slutade med att hon kollar på mig som om jag vore dum i huvudet, jag skrattar lite generat och säger något i stil med "hehe, ojdå, som det kan gå.." beställer sen min sallad och går därifrån, ganska fort.

Jag skäms

Blev hejdad av en äldre man på stan tidigare idag. Han pustade och flåsade. "Vet du vad klockan är?" frågade han. Jag hade ingen aning eftersom jag tycker om känslan att inte känna mig styrd av tiden och därför inte bär armbandsur, men av ren reflex svarade jag "Javisst, den är kvart över tre". Mannens ögon spärrades upp och han svarade kort "Åh, tack" och jäktade vidare. En stund senare kom jag på mig själv, klockan kunde omöjligt vara kvart över tre. Jag tog upp min mobil och mycket riktigt, den visade 13.30. Jag ville leta rätt på mannen och säga det, upplysa honom om den rätta tiden. Men det gjorde jag inte och såhär i efterhand skäms jag.

förresten

när snoppen doppas i dippen låter det "dick"

haha

Jag och Anna har en mysig lördagkväll, tittar på Be kind rewind och har köpt en massa gott att knapra på. På bordet står en skål med dipp. Jag och Anna ser dippen och funderar på hur kul det skulle va om en kille drog ner byxorna och doppade snoppen i dippen. Vi skrattade i flera minuter.

Det var det hele

Jag har en väldigt fin espressomaskin hemma. Den är av rostfritt stål och skiner så mycket att jag ibland blir bländad när jag går förbi. Jag har aldrig använt den av den enkla anledningen att jag inte tycker om kaffe. Men maskinen står där i köket och blänker och det retar mig att den inte används. Jag har länge våndats över den dagen jag ska använda den för det är en sjuhelsikes massa knappar och spakar, nästan som ett kärnkraftverk i miniformat.

Jag maler lite bönor och drar igång espressomaskinen. Det är en mycket invecklad procedur, men jag lyckas göra det med viss elegans och jag ser nästan ut som en barista. Och till slut trycker jag på knappen och så droppar espressot ner i koppen. 12-17 sekunders lugn, där jag kan stå och kontemplera saker och fästa blicken i fjärran och "försvinna" litegrann. Sen tar jag kaffet och häller ut i vasken och säger högt för mig själv, "Det var det hele."

Shabooya!

Asså! De är så himla duktiga!

Apropå ingenting

Förra veckan gick jag upp klockan 8 på morgonen. Jag åt frukost, klädde på mig och var i stan klockan 10. Jag älskar att vara i stan tidigt. Inga människor, ingen stress - lugnt och skönt. Det känns som att hela staden är evakuerad och jag leker med tanken att jag är den enda som överlevt ett inbördeskrig. Nästan alla affärer är tomma och jag kan i lugn och ro gå runt i butikerna, det bästa är att det inte är någon kö! När jag går gågatan ner och tittar in i de olika butikerna så ser jag att biträderna ser fruktansvärt uttråkade ut. De har ju inget att göra när de inte har några kunder. De sitter bakom kassan, någon pratar i telefon, någon knappar på datorn och kanske att någon lägger patiens. Men annars händer inget tills jag väl går in i en butik. Då skiner biträdet upp i ett stort leende och följer mig likt en skugga genom gångarna.

Inte förrän vid 12 börjar stan vakna till liv, men bara för en kort stund för sen ska folk tillbaka till sina arbeten igen. Det jag vill komma fram till är att butikerna borde istället öppna klockan 17 när folk slutat jobba och sen stänga vid midnatt. Det är ju då folk är lediga och faktiskt har tid att gå i stan. Lördagar och söndagar borde man öppna dörrarna kl 9 och stänga även då vid midnatt. Vad säger ni? Är inte detta ett bra förslag. Och hur fan kan man som butikschef stänga sin affär på grund av en röd dag? Herregud, röda dagar borde vara handelns högsäsong.

Jag är ingen uteliggare

Tänker tillbaka på en händelse i somras. Det var en väldigt varm dag i slutet av juli och jag väntade på en vän inne i stan. Vännen var sen och jag gick därför in på ett café och köpte mig en läsk. Eftersom vädret var så fint bestämde jag mig för att dricka den utomhus. Jag hittade ingen ledig bänk så jag satte mig ner mot en husfasad i solgasset alldeles vid caféet. Efter en stund kom en uteliggare förbi och slog sig ner bredvid mig. Vi började samtala och han var inte det minsta otrevlig eller obehaglig. Efter en stund gick en tant förbi. När hon passerade oss, tittade hon ner och sa: "Ni kan väl inte sitta på gatan. Man sitter väl inte på gator." Sen stirrade hon mig i ögonen, skakade på huvudet och sa "Så ung, så tragiskt". Sen gick hon vidare, muttrande. Jag förstod ingenting.

Strax därefter kom min vän och och brast ut i ett gapskratt när hon såg mig. "Vad skrattar du åt" frågade jag. "Är du medveten om att du sitter bredvid en uteliggare precis utanför Systembolaget" sa hon. Jag vände mig om och såg att det jag tagit för en vanlig husfasad faktiskt var Systembolaget. Och då förstod jag vad tanten menade. Jag besväras än idag över att hon faktiskt tog mig för en uteliggare. Jag vill gärna träffa den här tanten igen och förklara att så är inte fallet.

IKVÄLL-LYSSNAR-JAG-PÅ

Timbuktu - N.A.P.
Mos Def - Brooklyn
Audiobullys - We don't care
Bach - Air
Kleerup - Thank you for nothing
Talib Kweli - Hot thing
Beirut - Elephant gun
The Strokes - Heart in a cage
Bob Hund - Upp, upp, upp, ner
Feist - My moon my man
Kiss - I want you
Kings of Leon - Sex on fire
Johnossi - Execution song
The Solution - I have to quit you
The Cardigans - For what it's worth
Kent - Om du var här
See you in my nightmares - Kanye West
Kleerup - I just want to make that sad boy smile

Jag är miljonär!

Jag fick följande mail igår;

Dear Miss Caroline!

Congratulations! You are the winner of our One-Million-Dollar-Contest. Please give me your full name, adress, full personal number and your bank account number and you will have the money within 10 days.

Best Regards,

Mr John Gillsford, founder of the One-Million-Dollar-Lottery

Visst är det fantastiskt! Konstigt nog minns jag inte att jag anmält mig till någon tävling. But who the fuck cares, I'm a millionaire!

jag är en astronaut

Ikväll är jag helt ensam för första gången på veckor och evigheter. Jag har glömt vad man gör. Vad gör man? Slappnar man av? Gör man sånt som man inte kan med att göra när andra är med? Klämmer porisar? Jag är totalt sysslolös vilket har resulterat i att jag har gick och la mig halv nio, det har jag inte gjort sen jag va mycket liten. JAG ÄR SÅ SJUUUUKT UTTRÅKAD!!!!FJORTISMÅNGA UTROPSTECKEN!!!!!!!!!!!

Ett jävla sätt!

Jag var ute igår, det var inte speciellt trevligt. Efter 40 minuter gick min väninna hem på grund av huvudvärk och jag lämnades ensam kvar tillsammans med hennes tre vänner som jag aldrig tidigare mött. De hade varit på någon slags resa under en längre tid och diskuterade nu hur vidare de skulle skriva en bok om sina upplevelser eller ej. De pratades korallrev, surftävlingar och forspaddling och jag förstod att det rörde sig om något exotiskt. "Vart har ni varit" frågade jag. "Åh, det kan vi tyvärr inte berätta. Då avslöjar vi titeln på vår bok förstår du" svarade en av dem. "Åh, jag förstår" svarade jag.

Jag försök gång på gång byta samtalsämne men det var lönlöst. Jag beställde en massa vin och försökte igen men det var förgäves. Dessa tre människor hade bara ögon för varandra och sin jävla resa. Vilket jävla sätt! Men plötsligt hände något kul. En av tjejerna nämnde att hon ångrade att hon inte tog jobbet hon blev erbjuden på Ansett varpå de andra två nickade medhållande. Vad hon inte visste var att hon just försagt sig. Vilken idiot, Ansett är ett privat inrikesflygbolag i Australien. Hon trodde inte att jag visste det men det gjorde jag. Jag tömde mitt glas, reste mig upp och sa "Jag tycker boken ska heta Mitt Australien, nästan som Mitt Afrika, fast ändå inte. Lycka till"

Saker jag vill göra men aldrig vågar

- Ta hål i öronen
- Hälla en öl över Lars Winnerbäck
- Gå in på ett bageri och säga "Här står du och runkar" till bagaren bakom kassan. När bagaren barskt slänger ur sig ett "va?" tittar jag frågande på honom och säger lugnt och sansat, "Jo jag sa, har ni munkar?"

huggatjacka

Imorse vaknade vi klockan tio och insåg snabbt att en timme senare skulle Anna sitta på bussen till Oslo. Ingen packning va gjord, lägenheten såg ut som fan sen kvällen innan och huvudbanket var ett faktum. Anna packade, jag och Carris städade och vi for omkring som virvelvindar. Försökte fundera på vad som hade hänt föregående kväll, hur många fyllesms skickades, hur många fyllesamtal ringdes? Har ett svagt minne av att vi kom hem och skulle ha nån slags efterfest, och pumpade musik på högsta volym klocken sex på morgonen. Det kommer vi få fan för vid nästa styrelsemöte.
Anna stack till Oslo, jag och Carris intog varsin soffa och där ligger vi kvar. Dock tog vi en paus eftersom bakis-sjukan slog till och vi bestämde oss för att gå ut och jaga mat, helst av den feta sorten.

Jag är redo att leta mat, med handikappskorna på och hela flabben fylld med vaselin.

Detta är vad vi kom tillbaka med efter jakten, mat i massor. Lyckan var total.

Nu har jag suttit i denna soffan i cirka tolv timmar, börjar få sittsår så nu är det dags att gå ett varv runt soffbordet för att få tillbaka känseln i skinkorna.

GAH

SÅ. JÄVLA. FULT.

Dubbelfitta?

Sitter och leker med min telefon. Kollar vilka ord som finns och inte finns med i den inbyggda ordboken. Upptäcker att ordet "dubbelfitta" finns med. Det är sant, det finns med som standardord i alla nya mobiler, prova själva. Men visst är det lite udda. Vad är en dubbelfitta egentligen? I vilka sammanhang använder man det ordet?

en liten tanke jag fick

När jag och Carris gick med vår påse full av härlig härlig bakmismat över torget på väg hem till lyan där vi skulle avnjuta vår bakissupé fick jag en bild i huvudet. Jag frågade Carris: "Du, skulle du skratta om jag tog upp en hamburgare ur påsen och sulade den rakt i nacken på den ungen där borta?" varpå Carris svarade "Ja jag skulle skratta som fan".

Det våras för missförstånd

Idag har jag det gott. Jag skulle med glädje frysa tiden och spendera resten av mitt liv i den här dagen. Jag och Karin har varit på Subway. Jag hade en kupong som gav mig en gratis sandwitch vid köp av ett meal, sånt gillar jag. Fast det blev lite missförstånd mellan mig och kvinnan som arbetade där. Jag ville absolut inte ha peppar men upptäcker senare att hon överdoserat med denna avskyvärdt, starka krydda.

Lite senare drog vi till Max och där haglade det missförstånd. Karins Frisco blev ett Orginalmål, min Maxdressing blev vanlig majonäs. Mozzarella Sticks ville vi också ha. "Tyvärr, de är slut". Jag gapar till med munnen. "Slut?" Kvinnan blundar länge, ler och skakar på huvudet. Hon tycks njuta av att göra mig besviken. Medan den här kvinnan står framför mig och förnöjt skakar på huvudet och blundar vill jag smyga bort och pumpa ut lite ketchup i händerna och springa fram till henne och gnugga in det i hennes ansikte. Fast det gjorde jag inte.

we've got more bounce in california then all ya'll combined

igår

Får jag kolla i din fitta?

Jag undrar hur man kommer på att man vill bli gynekolog.
Jag förstår de som vill bli typ poliser eller brandmän då kan man ändå tänka typ "Jag vill bli brandman för då kan jag hjälpa till och rädda liv" eller om man vill bli polis och tänker "jag vill bli polis för då kan jag sparka på oskyldiga" typ.

Men hur kan man vakna upp en dag och bestämma sig för att bli gynekolog?
"Jag ska bli gynekolog och glo och rota i folks fittor hela dagarna! fan vad kul!!!!!!"

Livet och annat

Ikväll ska Team Hed på Nöjesguidens Fest. Det ska bli kul.

Innan jag stack hem till Anna (där vi förfestar) talade jag med min pappa. Han lider av migrän och har därför fått en receptbelagd medicin. Det komiska är att om man läser den medföljande varningstexten så står det; Vanliga biverkningar - Huvudvärk och illamående. Tänk er själva. Man har en sjuhelvetes huvudvärk och skaffar dessa piller i hopp om att bli bättre. Man tar en, känner sig lite yr och illamående och tar därför en till. Huvudvärken slåt till och man tar ännu en. Fan vad ont man har. Man tar ytterliggare en till, men jävlar vilken huvudvärk man får. Man tar ännu en och fy fan vad ont det gör. Man tvingar i sig en till, med tanken att detta ska bota migränen. Nu gör det så jävla ont att huvudet håller på att explodera. Det börjar närma sig döden och ett piller till sen ligger man i koma. Hur tänkte apotekets informationscentral här?

Hur var det nu?

Jag tycker det är hiskligt kul när folk hör fel och missuppfattar låttexter. Jag brukar skratta högt och håna den personen som jag hör sjunga fel och ibland tänker jag för mig själv, gud vilken idiot. Jag minns en sommar för några år sedan när jag och min kära kusin lyssnade på radion. Ur högtalarna spelades J-Kwon, Everybody in the club getting tipsy, och vi var båda överens om att det var en riktigt bra låt. När det är dags för refrängen och vi båda ska till att sjunga kommer jag plötsligt av mig då min kusin sjunger "Everybody in the club get tits".

Fast när jag tänker efter så är jag inte ett dugg jävla bättre. Jag hör alltid fel på låttexter. Nedan följer en lista på de texter jag missuppfattat genom åren.

Lusse Lelle (Lucia-sång)
Jag: ”Lusse Lelle, Lusse Lelle, älvan äter före jul”
Rätt: ”Lusse Lelle, Lusse Lelle, elva nätter före jul”

Bryan Adams – Summer of '69
Jag: "I got my first real sex dream, thought I was five at the time"
Rätt: "I got my first real sixstring, bought it at the Five and Dime"

Gyllene Tider – Sommartider
Jag: ”Ge mig din unge, ge mig din man”
Rätt: ”Ge mig din hunger, ge mig din hand"

Guns 'N Roses – Paradise city
Jag: ”Take me down to the paralyze city where the glass is clean and the girls have titties”
Rätt: ”Take me down to the paradise city where the grass is green and the girls are pretty”

Lena Philipsson – Dansa i neon
Jag: ”Vi ska dansa in i ån”
Rätt: ”Vi ska dansa i neon”

Europe – The final countdown
Jag: ”It's a fire downtown”
Rätt: ”It's the final countdown”

Så hur var det nu? Jo, man ska inte kasta sten i glashus.