Apropå ingenting

Förra veckan gick jag upp klockan 8 på morgonen. Jag åt frukost, klädde på mig och var i stan klockan 10. Jag älskar att vara i stan tidigt. Inga människor, ingen stress - lugnt och skönt. Det känns som att hela staden är evakuerad och jag leker med tanken att jag är den enda som överlevt ett inbördeskrig. Nästan alla affärer är tomma och jag kan i lugn och ro gå runt i butikerna, det bästa är att det inte är någon kö! När jag går gågatan ner och tittar in i de olika butikerna så ser jag att biträderna ser fruktansvärt uttråkade ut. De har ju inget att göra när de inte har några kunder. De sitter bakom kassan, någon pratar i telefon, någon knappar på datorn och kanske att någon lägger patiens. Men annars händer inget tills jag väl går in i en butik. Då skiner biträdet upp i ett stort leende och följer mig likt en skugga genom gångarna.

Inte förrän vid 12 börjar stan vakna till liv, men bara för en kort stund för sen ska folk tillbaka till sina arbeten igen. Det jag vill komma fram till är att butikerna borde istället öppna klockan 17 när folk slutat jobba och sen stänga vid midnatt. Det är ju då folk är lediga och faktiskt har tid att gå i stan. Lördagar och söndagar borde man öppna dörrarna kl 9 och stänga även då vid midnatt. Vad säger ni? Är inte detta ett bra förslag. Och hur fan kan man som butikschef stänga sin affär på grund av en röd dag? Herregud, röda dagar borde vara handelns högsäsong.