Jättebra erbjudande!

"Har ni fint väder?"

"Nä vi har fitt-väder"

Sverige we go hard!

Jag och min väska på väg på utflykt med min klass på john bauer.

Finn tre fel...

... Det går änte!

Som Anna brukar säga när hon källsorterar:

Det är vad den lilla människan kan göra!

Som Karin brukar säga...

... Man blir inte finare än man gör sig! ... Okej?

Inte OK!

I helgen vaknade jag av min egen fis, och var jätterädd. Inte OK.

Trodde attt jag skulle gå och fika, men det va stängt

Den där Caroline

Enligt Carris skulle hon föredra att bli uppspikad på ett kors, genom både händer och fötter, hellre än att bli fastlimmad på en cykel.

Du är jättetrött om du...

... önskar någon "Trevlig Helg" som säger "Godmorgon" till dig på en tisdag.
... inte märker att du plockar ut och skivar en svinmöglig ost och äter den.
... inte hittar dina nycklar och de sitter i dörren.
... börjar gå till jobbet i dina fluffiga shepherd morgontofflor och kommer på det när du väntar på hissen.
... lyckas sova 2 timmar på spikmattan.
... blir förbannad när inte vattnet vill koka så snabbt som du vill, och upptäcker att du inte satt igång plattan.
... snoozar,- tror att du är vaken och står i duschen, sen vaknar du upp och fattar inte hur du hamnade i sängen igen.
... inte orkar raka benen trots att du borde gjort det för flera veckor sedan.
... lagt in bara ett kort (som du har i plånboken) i kylen.

Enligt Carris...

... har hon varit full fler gånger än hon cyklat

... tar det två timmar mellan Helsingborg och Malmö

... finns det inga laxar i en laxask

... kommer polisen och hämtar en om man säger "usama bin laden" & "bomba" i samma mening när man pratar i telefon.

... har hon aldrig fisit i hela sitt liv, förutom en gång, och det var sviiiiinlängesen.

... skulle det vara kul att köpa en jättemycket förstor motorcykelklädsel i skinn och gå runt och kasta sig på gatan eftersom det inte kan göra ont.

denna bloggs storhetstid har inte varit än, vänta bah!

förtidspensionärer

Jag & Carris har lagat middag, efter det tog vi en tupplur i soffan och sen kollade vi på Packat och klart. Till det åt vi kräm med mjölk.

Straight karin

Hej!

Kid audi tjej

E e e e ej n night

Bröl

Pågatågen förfest, inga konstigheter. Bara schönt.

Jag är död, likaså bloggen. Bloggen kanske kan återupplivas. Det har varit en hård påsk.

Jag tycker det är roligt, fan också.

Jag känner en mycket sjuk människa som har sagt det sjukaste jag någsonsin hört.
Vi kan kalla honom för A.

- A kör bil och stannar innan ett övergångsställe för att låta en fotgängare gå över. När A märker att denna person rör sig som en snigel tappar A tålamodet. A öppnar fönstret och skriker till tjejen som går över:

(följande ska uttalas på grov skånska)

- Om du inte skyndar dig så kör jag över benen på dig så får du huppa hem på fittan!


Det är sjukt, mycket sjukt sagt. Trots det har jag nog aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv.

På youtube

Detta gör mig bekymrad...mycket bekymrad.

if it's love that you're running from keep on walking, don't look back

som ronja rövardotter

Våren har kommit till malmö! Det spritter i kroppen och jag känner mig som Ronja Rövardotter och vill springa ut i en skog och ge ifrån mig världens vårskrik, men det tänker jag inte göra.
Jag är så jätteglad för att våren verkar va här, men Anna säger att jag är pessimistisk. Detta är för att såfort solen går i moln säger jag "Jaha, då tog vårvädret slut! Typiskt." Men sen kommer solen igen, och jag lika blir glad igen. Jag må va pessimistisk men jag är ovanligt optimistisk för att va pessimistisk. Sådeså.

Ätit soppa?

Såhär kan det låta om man drabbas av tunghäfta

så kul man kan ha

föddes med vattenskalle

Att ta i för mycket

Laktosintolerant går in på café och frågar:

"Hej, har ni något som är helt mjölkfritt?"
Tjejen som står bakom disken snäser surt tillbaka:
"Är du helt dum i huvet? Det fattar du väl att vi inte har!"

Sjuge Dessners glo-glo-stirra-utkikstorn

Som bekant vet vi att Karin (sjuge dessner) gillar att glo. Glo och stirra på människor, det gillar Karin väldigt mycket. Man skulle kunna säga att Karin har MVG i att glo.
När jag var nere vid Malmö högskola innan idag såg hittade jag det perfekt ultimata glo-tornet! Där Karin kan sitta och glo helt enkelt.

en tribute till den vackraste mannen i världen

vill du bli min?

Svaren är här, här är svaren, svar var här, här var svar

Varför heter er blogg jetteherlig?
Är jorden rund? Är gräset grönt? Säger lammet mu? Säger kon bä?


I ert första inlägg skrev ni att ni skulle bli sveriges största blogg. Hur har det gått med det?
Som sagt, vi har ju 11 av 10 läsare såee..


Gillar ni skaldjur?
jättemycket


Vad är det sjukaste ni 3 har gjort?
När vi tre var på ICA och handlade, DET var sjukt!


Bor ni alla tre i samma lägenhet?
Nej


Vem tror ni mördade palme?
Det var välee han.. Lars Winnebäck.


Vad gör ni? Jobb osv??
Carris sysslar med datten och ditten, Karin med ditten och datten och Anna dattseduttsattesutt...


Vilken är den roligaste historien ni vet?
Den om flygplanet som åkte in i ett jävligt högt hus i New York.

Vad har ni för framtidsplaner?



vem ska man ringa om man vill gifta sig med er blogg?
ca 5, typ.

pee ess

Svaren på frågorna kommer inom kort, håll ut alla favvosar out there!

LYCKA

Jag har fått en lägenhet. En alldeles egen fin, underbar lägenhet som är min min bara MIN! Vanligtvis hade jag varit glad för denna, glad som en normal människa. Men jag är hysteriskt glad.
Jag bor nämligen för tillfället i en håla. Möllans rövhål skulle man kunna kalla det. Vi är en skara på tre som bor i en lägenhet med tre rum. Mitt rum ligger i mitten. På ena sidan bor min ryska vän (vän om vi talar tvärtomspråket). Hon är nämligen spritt.språngande. GALEN. Hon är vaken hela nätterna och sover hela dagarna. Och om nätterna, då bakar hon. Först ett bröd, sen en kakaav nåt slag . Detta vet jag eftersom hälften av varje ligger stenhårda på diskbänken dagen efter. Jag är livrädd för att hon ska kasta dessa hårda bakverk på mig när jag säger att jag ska flytta ut...Livrädd.

På andra sidan bor min tyska vän som jag faktiskt gillar om det inte vore för tvättlasset hon häver in i tvättmaskinen varje kväll ungefär när jag ska sova, och den tvättmaskinen hade nog min ryska vän med sig ända från Ryssland för den låter inte okej. En annan sak som är jobbig är att hon är barnvakt ibland på förmiddagarna. Okej tänker ni, vad är det för fara med ett litet barn i rummet intill? Jo, säger jag då. Flickebarnet är 13. Och har downs. Inget fel på det. Men det är tidigt på morgonen, väldigt tidigt som hon väcker en med Abba-sång. Som extra ost och smör på bajsmackan som just nu är mitt liv, så går inte min dörr att stänga helt..

Och priset för detta drömboende? 3400 svenska kronor plus bredband. Så ja, jag är hysteriskt glad över min nya lägenhet. Med all rätt!

Det luktar bränt i köket, det är nån slags kaka på gång. En månad kvar...en månad...

Gissa vad jag tänker på

Jag är väldigt barnkär samtidigt som jag finner ett stort nöje i att reta de kära små liven. För några år sedan kom jag på en lek som jag döpte till ”Gissa vad jag tänker på”. Så fort jag träffade någon i lämplig ålder frågade jag alltid ”Ska vi leka Gissa vad jag tänker på?”. Svaret blev alltid ett ivrigt ”Jaa” för inga barn tackar nej när det vankas lekar.

Reglerna är mycket enkla. Jag frågar (observera att jag alltid är den som frågar) ”Gissa vad jag tänker på, äpple eller päron?”. Efter några sekunders vild tankebrottning tittar barnet på mig, brister ut i ett leende och säger ”Äpple”. Jag suckar, skakar på huvudet och svarar ”Neeeej tyvärr, päron”.

Leken brukar pågå i ca 15 minuter och barnet gissar vilt mellan häst eller gris, cykel eller bil, choklad eller vanilj och sol eller måne men inte en enda gång gissar de rätt. Efter ett tag tröttnar de, vissa börjar till och med gråta för det kan inte för sitt liv förstå hur de kan ha fel varje jävla gång. Då brukar jag säga ”Du har verkligen en himla otur du, men försök en gång till så gissar du säkert rätt”. Så vi kör leken igen och då brukar jag låta ungen gissa rätt ett par gånger så att han eller hon inte ska tröttna, men helt plötsligt faller de in i de gamla mönstret och de blir helt förtvivlade för att det har fel varje jävla gång igen.

Igår frågade jag min granne om hon ville leka ”Gissa vad jag tänker på”. Hon tittade på mig med en blick som kunde döda och sa ”Jag går inte på det där längre. Fattar du inte att jag vet att du hela tiden säger det motsatta till vad jag gissa på”. Sen gick hon och jag stod kvar där i trappen som ett fån. Hon har blivit stor nu, min granne.

Vart är världen på väg?

Jag sitter på biblioteket just nu. Mitt emot mig sitter en man som petar i näsan. Han petar med sådan entusiasm och iver att man skulle kunna tro att han letade efter någonting där inne. Jag äcklas. Han har sin ipod inkopplad och den enda ursäkten jag kan komma på för detta vidriga beteende är att han lyssnar på ”Man får inte stoppa köttbullar i näsan Markus” och samtidigt gör någon egenkomponerad dans till låten. Men så böjer jag mig fram och hör de välbekanta tonerna till Frank Sinatra och hans petande återgår till att vara äckligt. Jag försöker ignorera honom men det är omöjligt. Herregud, sånt gör ju bara mycket små barn och möjligen utvecklingsstörda. Inte en man i medelåldern som lyssnar på Frank Sinatra, bär skjorta och läser Jack Kerouacs ”På drift”. Vart är världen på väg?

Efter stor efterfrågan tänkte vi köra en live-chatt imorgon mellan kl 17-20. Nu har ni chansen att få svar på alla frågor som ni sitter inne med! Så här kommer det att gå till: Skriv dina frågor i kommentarsfältet så sammanställer vi frågor samt svar. OBS, keep it clean (rumsrent tack)!

God natt på er där ute. Själv sover vi inne.

diva is the female version of the hustler

Veckan som gått

Jag och Anna såg den vansinnigt roliga filmen Pineapple Express. Tyvärr låg texten ca 5 minuter före ljudet. Det löste vi genom att sätta ett papper på TV:n, precis som lärarna gjorde förr i skolan på språklektionerna för att man inte skulle tjuvläsa utan faktiskt lära sig franska.


Jag och Karin har investerat pengar i en lokal som vi ska renovera. Det är ett roligt projekt!


Jag och Anna var på Designmässa på Babel, där bjöds det på underhållning.


Jag provkörde Toyotas nyaste bil.


Jag och Karin behövde lite miljöombyte och åkte därför till Östersjön för att fiska.


Jag bläddrade av en slumt igenom Metro där jag fann följande, missade helt att det var ett montage. Jag känner mig lättad över att äntligen kunna släppa det här med de konstiga bilderna på Viktoria.

Åker du inlines?

Frågade Carris mig när vi hade rökpaus på balkongen nyss.

I've got 99 problems but the bitch aint one

Det råder en hysteri runt om i Sverige efter att Viktoria och Daniel gått ut med att de ska förlova sig. Rojalister runt om i Sverige firar och svenska pressen skriker.
Spelbolaget Unibet har länge arrangerat satsningar om när Daniel och Viktoria skulle förlova sig. De som sattsade på att det skulle ske 2009 får bara 1,25 gånger pengarna.

Bläddrade igenom Metro innan och hittade följande bilder i mittuppslaget.










Dessa bilder gör mig bekymrad. Viktoria sa i samband med att förlovningen blev officiell att hon "aldrig mått bättre", men när jag ser dessa bilder undrar jag hur hon egentligen mår. Det är något som inte stämmer.

Onsdagsvits

Vet ni vad det är för likhet mellan en snigel och Jonas Gardell?

Jo...båda suger mark!

Inga pennor

Jag var på jakt efter nya pennor tidigare idag. På väg till bokhandeln passerade jag Ur & Penn och bestämde mig för att gå in.

Jag: Ursäkta mig, var har ni pennor någonstans?
Expediten: Tyvärr vi har inga pennor.
Jag: Inga pennor?
Expediten: Nej, tyvärr.
Jag: Men ni heter ju Ur & Penn.
Expediten: Jo...
Jag: Jag tycker det är väldigt märkligt. Ni säljer ju ur men inga pennor.
Expediten: Vi har nog sålt pennor tidigare.
Jag: Men om ni ändrar sortimentet så måste ni i så fall ändra namnet också.
Expediten: Kanske det..
Jag: Det står ju ett tennskrin där borta. Ni skulle kunna heta Ur & Tenn istället.
Expediten:Kanske det, jag ska prata med min chef. Jag måste nog ta nästa kund nu.

Undrar vad chefen säger. Fast tyvärr är jag rätt säker på att mitt förslag aldrig når henne. Kanske ska maila istället...

Vita Huset ska rivas

Jag läser The Washington Post och tydligen ska man påbörja en rivning av Vita Huset nästa vecka. Istället ska man bygga en svart Barack. "Can you really do this?" frågade journalisten. "Yes we can" svarar Obama.

Jag vill också

Jag tog nyss en promenad och kylan som mötte mig när jag öppnade porten var obeskrivlig. Det var i klass med finska vinterkriget, det var en kyla som normalt hör hemma på nordpolen. Det var stalingrad-kyla! Till råga på allt så snöade det.

Jag kopplade in Ipoden och bestämde mig för att en runda runt kvarteret fick räcka. På avstånd hörde jag skratt och glädjetjut och jag kunde inte för mitt liv förstå vem det var som kunde finna glädje i detta terroristväder. Några minuter senare passerade jag ett dagis och där fann jag svaret. De glada rösterna kom från barn som lekte i snön. Jag stannade upp och studerade dem och kände hur min ilska sakta växte. Vilka jävla idioter. De förstod inte alls vilka problem snön för med sig. Kaos i trafiken, pensionärer som trillar, skor som förstörs, flygplatser som stängs och folk som blir insnöade. Jag ville kravla fram till de där ignoranta idioterna, pressa in snö innanför deras overaller och skrika: "Vad sa ni nu då? Vad sa ni nu?! Nu är det inte lika kul med snö, va?" Men det gjorde jag inte. Jag började sakta gå hemåt samtidigt som jag studerade de vita saltfläckarna på mina skor. Helvete, satan, jävla, skit. Innerst inne vill jag också vara 5 år, bära fjällräven-overall och ha snöbollskrig.

Besta kåmpiz

Förresten hittade Carris en kompis vid utgrävningarna i Egypten, hon tog med den hem och kallar honom för "Every day is like friday but it is not friday every day it just feels like it" eller bara för "snowflake"

senaste månaden

Som Karin tidigare nämnde har bristen på inlägg inte berott på lättja. Vi har helt enkelt inte haft möjlighet att skriva då vi varit med vid en arkeologisk utgrävning i Egypten. WOW, tänker ni säkert. Jo det var häftigt. Här får ni lite bilder.


Jag i mitt esse. "Gräv där" säger jag.



Här har ni oss, Team HED.



Karin hittade ett barnskelett. "Det är minst 2000 år gammalt" sa hon.



Vår hydda. Det var väldigt kallt på natten men arkeologer bor enkelt!



Vår arbetsplats.



Anna grävde väldigt mycket. "Sluta aldrig gräv Carris" sa hon.



Vårt största fynd. "Bra jobbat tjejer" sa vår lärare.

Manpower bryr sig om mig!

Jag fick följande mail idag.



Hur mår du idag?
Det är lätt att känna sig låg i lågkonjunkturen.
Kompisar blir arbetslösa, medierna rapporterar om krisbranscher och i affärerna tar de fula reakläderna aldrig slut.

Vi på Manpower har tröttnat totalt på de dåliga tiderna.
Här kommer därför en varm och virtuell hälsning som vi hoppas ska höja humöret inför Alla Hjärtans Dag.

Skicka gärna din egen hälsning eller kanske en puss till någon du tycker om.

Många kramar från oss på Manpower.




Manpower bryr sig om mig. De har tagit sig tid att skicka det här mailet till mig och hoppas att deras hälsning ska höja mitt humör inför Alla Hjärtans Dag. Jag tycker det är fint. De skriver även att de har tröttnat totalt på de dåliga tiderna. De har inte bara tröttnat utan de har tröttnat TOTALT! Bra att någon äntligen säger ifrån. Dessutom ger de mig många kramar. Tack Manpower, det värmer!

okej, lugna er!

Många undrar varför vi inte skriver någonting längre, ni frågar, är bloggen död? Nej absolut inte. Det finns ju självklart en anledning till varför bloggen har legat lite på latsidan. Vi har nämligen, alla tre, varit på en fyra veckor lång arkeologisk utgrävning i Egypten. Vi hittade en massa spännande saker, bilder kommer att läggas upp senare. Så nu vet ni och nu kan ni sluta oroa er!

jag tror

Att min skolbok är det tråkigaste boken som skrivits sen begynnelsen av boktryckarkonstens historia. Möjlgt att den är skriven av DÖDEN för att långsamt ta död på mig.

Nu. Dör. Jag.

Även du, min Brutus!

Jag har under ett par dagar följt den fantastiska serien Rome. Jag har krigat tillsammans med Julius Caesar och omformat den romerska republiken till ett kejsardöme. Det har varit mycket spännande men jag har hela tiden längtat efter höjdpunkten, kulmen, då Caesar blir mördad och så snyggt säger "Även du, min Brutus". Slutscenen kommer, Caesar tar emot 23 dolkstygn, stönar och skakar och faller slutligen död till marken. That's it. Inga sista ord. Varför i helvete sa han inte "Även du, min Brutus"? Kan någon förklara det för mig? Är det en myt att Caesar sa så eller har BBC missat en av de mest storslagna replikerna i världshistorien? Hur som helst, jag blev mycket besviken!

From Paris to Malmö

Den 7 februari kommer min kära vän Sébastien Tellier hit och ska spela på KB. Han är ruskigt bra. Han bad mig promota honom lite här, han behöver lite "stöd" som han så fint utryckte det. Så gå dit, kära vänner, och ge honom ert stöd!

Som Karin brukar säga...

"Spotta på dig själv - runka i motvind" då brukar jag berätta för henne att men karin, du har ju ingen snopp men hon brukar strunta i det och runka i alla fall. det är så fel

som anna brukar säga:

"jag hatar alla icke-arier". då brukar jag alltid berätta för henne att så får man inte lov att säga, men hon gör alltid det ändå. det är så fel.

Om Karin varit kille..

.. så hade hennes penis enligt mina beräkningar varit 4,5 cm vid erektion.



(Här var en väldigt omogen bild som hade med texten ovan att göra, men den är borta nu)

En slump?

Ursäkta min barnsliga humor, men vad är oddsen?

Sagan om ringen

Jag var inne i en mycket fin smyckebutik igår. Butiken bestod mestadels av glasmontrar fyllda med dyrgripar och jag fick tillsammans med de andra kunderna slåss om den lilla golvyta som fanns. Butiken var som en labyrint och en enda hastig rörelse kunde förstöra allt. Vid kassan stod ett upplyst litet podie, eller snarare en liten tron, med en ring i mitten. Ringen var gjord av glas och hade en stor diamant i mitten, den var fantastisk. Jag provade den, sträckte ut handen framför mig och betraktade den. "Visst är den fin?" sa expediten. "Verkligen" svarade jag. Längst ner vid podiet stod en liten skylt som talade om priset. Texten var så liten att jag var tvungen att böja mig fram och pressa ögat mot skylten för att kunna tyda siffrorna. Jag fick en mindre chock och bestämde mig för att ta av ringen. Men det gick inte. Den jäveln satt fast. Jag tog i med full kraft och lyckades få av den men plötsligt trampade jag snett och ringer föll till golvet. Ljudet av glasringen som mötte marmorgolvet ekade i butiken och alla vände sig åt mitt håll. Jag spelade oberörd, tog snabbt upp en broschyr och började bläddra i den, och de andra i butiken återgick till sitt, ovetandes om vad som nyss hänt.

Ringen låg kvar på golvet, hel som tur var. Jag insåg att tiden var knapp och att jag måste agera snabbt och smidigt. Jag kände mig som Indiana Jones i den där grottan när han ska ta guldhuvudet från podiet. Jag placerade dyrgripen på tronen och lämnade snabbt butiken. 30 minuter senare var jag fortfarande chockad, för det där felsteget hade kunnat kosta mig lika mycket som ett mindre lands BNP. Nu när jag tänker tillbaka på det så skrattar jag. Jag skrattar så att jag böjer mig bakåt, som en saxofonspelare under ett solo, och sen så att jag böjde mig framåt som om jag plötsligt fick allvarlig magvärk. Jag är fortfarande lite chockad.

Min dator är otydlig

Jag satt nyss och skrev på min laptop då plötsligt ett fönster med texten "Du bör byta batteri" dök upp på skärmen. Hur ska man tolka det? Jag bör byta batteri men jag måste inte? Enligt datorn borde jag byta batteri men det är upp till mig? Jag valde att fortsätta skriva och ignorera datorns rekommendation. 2 minuter senare stängs datorn av, det gör mig mycket arg. Jag känner mig lurad. Jag borde fått en varning innan eller i alla fall ett rakt besked, "Nu MÅSTE du byta batteri annars stängs datorn av". Nej, min dator måste bli bättre på att uttrycka sig. Vi ska jobba på det, jag och han.

Riktigt jobbigt faktiskt

Tänk om man skulle ha en blåval som husdjur, det skulle vara jobbigt.
Jag menar riktigt jobbigt.

lite statistik

I vår senaste undersökning har det visat sig att 11 utav 10 läser vår blogg. Bra siffror tycker vi.

att svika vol. 2

Man kan bara svika nån om man säger att man har ett marsvin och sen när hon kommer hem till en så ser hon att man inte har ett iallafall.

att svika

Om nån säger "Du får gärna spela ett spel på min dator medan jag är på toan" och när han är färdig säger han bara "Stick", då kan man mycket väl känna sig sviken.

sur och besviken

Carris och jag skulle köpa köttfärs innan men så va den slut. Va? Slut på köttfärs? Hur kan man ha slut på köttfärs? Slut på kor?

Måsten

Imorse satt det en liten man i kostym på mitt skrivbord. "Caroline" ropade han. Jag ignorerade honom. "Caroline, du måste betala räkningar idag". Jag svarade inte. "Caroline, du måste ringa det där telefonsamtalet idag". Jag försökte fokusera på datorskärmen men han fortsatte. "Caroline, du måste städa idag". Jag suckade och ångest-mannen tittar på mig och hytter med pekfingret och skrek: "Caroline, du MÅSTE!"

Datorn säger att jag måste byta batteri, tvättkorgen säger att jag måste tvätta, diskmaskinen blinkar och säger att jag måste tömma den och sängen säger att jag måste bädda. Nu skriker min mage och säger att jag måste äta. Jag är så trött på alla dessa måsten. Fan, kan man inte bara få ta det lugnt en dag. Jag slår till ångest-mannen och säger bestämt "inte idag, det får vänta tills imorgon". Idag måste jag inte alls.

Stora lilla Malmö

Efter en sen middag på stan igår bestämde jag mig för att promenera hem. Klockan började närma sig halv ett och natten i Malmö, även känd som Sveriges Chicago, var mörk och tyst. Malmö har drygt 270 000 invånare men inte en enda människa syntes till. Bortsett från en trimmad EU-moppe var trafiken helt stilla, trafikljusen var till och med avstängda. Hade det inte varit för kylan hade jag utan problem kunnat lägga mig ner på Regementsgatan och tagit en tupplur. Vart höll alla människor hus?

Plötsligt passerade jag en liten gräsplätt där en man rastade sin hund. Han hejade på mig och tog sedan upp en pinne som han slängde iväg till sin ivrige terrier. Han hejade på mig fastän vi inte kände varandra, precis som man gör på landsbygden. Och efter de ögonblicket befann jag mig inte längre i Malmö, jag var nu på landet. De tomma vägarna blev till åker och jag kunde gå precis var och hur jag ville. Det var så folktomt i den här lilla byn att jag till och med kunde sjunga högt för mig själv, utan att riskera att någon hörde mig.

Några minuter från mitt hus mötte jag en man som också han rastade sin hund. "Hej hej" sa jag. Han lyfte sitt huvud, stirrade på mig och gav mig en fruktansvärd blick. Det var en blick som man kan tänka sig att en amerikansk bomullsplantage-ägare på 30-talet gav sin utarbetade, svarta slav Tobey efter att han råkat somna mitt på bomullsfältet. Mannen tog upp sin hund och gick över gatan medan han med jämna mellanrum vände sig om för att kontrollera att jag inte följde efter. Och plötsligt var jag tillbaka till Malmö igen, för i storstan hejar bara idioter och psykfall på människor de inte känner.

Du får stanna hemma och klämma

Det finns många reklamfilmer som jag kan spotta och svära åt för att de är så jävla dåliga. Men Clearasil-reklamen tar banne mig priset.

(Två killar, högstadieålder, är ute på skolgården och det går förbi några snygga tjejer. Den ena killen gömmer ansiktet med handen)

- varför gjorde du så där?
- jag har EN finne! (observera en... eller hur, döden på den)
- men ÅH det är ju fest om tre dagar!! (shit det är fest om tre dagar och han har en finne, det går ju inte. Man kan ju inte gå på fest om man har en finne, fan vad äckligt)
- Ja om jag ändå hade en så perfekt hy som dig!
- Det kan du fååå!

Allvarligt, det betyder att jag skulle bli tvungen att gå i ide om jag hade brytt mig det minsta om reklamens budskap.

tankar från bibblan

Är inne på min sjätte timme på bibblan för dagen. Jag har alltså börjar plugga. Bibblan är verkligen ett paradis för såna som mig, människor som älskar att glo. Och jag älskar att glo, det kan alla mina vänner intyga. Jag belönar mig själv med att tänka "okej Karin, när du skrivit 100 ord till får du sitta och glo i fem minuter". Jag misstänker att jag är en börda för dem i min närhet som besväras av en tjej som sitter och glor, av ingen anledning. Jag tycker bara att det är så himla roligt, folk har ju så många skojiga små saker för sig som jag kan fnissa åt i hemlighet. En liten bit bort sitter en kille som har helt sjukt stort hår, ett normalt afro är stort. Detta är ungefär tio gånger så stort. Killen bredvid mig pratar för sig själv med sig själv och ibland med mig. För en stund sen vände han sig om till mig och så "Vet du att det är jättevarmt i Sydafrika?" Jag svarde att, ja det kan jag minsann tro att det är. Det är verkligen inte lätt att få nåt gjort när det finns så mycket att titta på här på Bibblan.

Dagens Outfit

Modell: Karin i det allra senaste

Ett besök på Konsthallen

I förrgår var jag på Malmö Konsthall. Det var en salig blandning av människor där; Kulturknuttar, journalister, konststudenter, pensionärer, arbetslösa, småbarnsföräldrar och så jag samt en vän. Det var en mycket märklig utställning vid namn Electrohype 2008 om nyskapande elektronisk konst. Jag fick aldrig riktigt grepp om utställningen men ville ändå att folk skulle tro att jag var djupt insatt. Jag gick därför runt och hummade och sa passande ord som tillexempel "intressant, vilken häftig vinkel och spännande synsätt". Plötsligt upptäckte jag att alla runt omkring mig betedde sig precis på samma sätt, böjde sig ner vid varje verk, studerade det, backade och hummade, samtidigt som vi utbytte osäkra blickar. Det hela var ett mycket komplicerat rollspel där alla slogs om huvudrollen som konstexpert.

Efter ett tag kom en kvinna och erbjöd oss en guidad rundtur. Någon skrattade lite nervöst och menade att rundturer är för amatörer, en annan tittade på sin klocka och nämnde något om en deadline men tillslut hakade vi alla på, lättade att äntligen få veta vad fan det var för utställning.

Vid varje verk gav guiden en utförlig beskrivning och frågade sedan om det var någon som hade några funderingar eller frågor. Till min stora förvåning märkte jag att folk faktiskt räckte upp sina händer. Vuxna människor räckte upp sina händer för att visa att de hade en fråga att ställa. Jag fann det hela mycket komiskt men samtidigt störande. Guiden valde i tur och ordning ut de som fick ställa sina frågor och då och då kunde jag höra någon mummla "Men va fan, jag var faktiskt före". Det kändes som en förflyttning tillbaka till skolan och jag kunde omöjligt vara kvar. Men besök gärna utställningen, pågår till och med 25 januari.

Snell Anna

Veckans goda gärningar

1. Köpt en macka till en hemlös
2. Blivit isbjörnsfadder

La vie en Rose

Jag tänker tillbaka på min tid i Paris. Dagen innan jag åkte tillbaka till Sverige var jag på ett väldigt berömt café, och tro mig, finare service har jag nog aldrig varit med om. Jag hinner knappt stiga in förrän jag hälsas välkommen av personalen. Innan jag hunnit svara har en av de anställda hängt upp min rock, berömt mina skor, tagit hand om mitt blöta paraply och visat mig till en ledig fåtölj. Jag slår mig ner och lägger upp mina fötter på den tillhörande fotpallen. En servitör kommer fram och frågar "Mademoiselle, vad får det lov att vara?" Jag beställer en kopp te och en bit chokladtårta som han varmt rekommender. Sekunden senare kommer en annan servitör fram och frågar om jag önskar att läsa någonting, jag svarar att Le Point skulle sitta fint. Innan jag hunnit blinka finns tidningen i mina händer. Sen händer något märkligt. Jag ska precis till att be servitören om ett glas vatten men plötsligt tar han fram handen som han tidigare haft bakom ryggen och ställer fram en karaff med vatten och ett glas på mitt bord. De lyckas hela tiden ligga steget före mig och jag undrar om det rör sig om tankeläsning eller bara god service.

Halvvägs genom tidningen öppnas dörren till köket och en servitör gör entré med ett stort fat. Hans rörelser är så högtidliga och fatet så fint att jag inte skulle bli förvånad om det stod en bägare med Jesu blod i på det där fatet. "Voilá Mademoiselle, this is the holy graal." Jag väcks ur mina tankar av servitören som hoppas att chokladkakan och teet ska vara till min belåtenhet, om inte annat är det bara att ropa. Jag minns att medan jag satt där och njöt så tänkte jag på Sverige och servicen på caféerna där, vilket jävla skämt va?!

Säkerhet

För att kunna avregistrera sig på Facebook måste man skriva ner en massa konstiga bokstäver och tecken som visas i en ruta. Samma sak gäller om man vill posta en kommentar på någon blogg. Det är tydligen av säkerhetsskäl som sådant finns, för att vara säker på att det är en människa och inte en dator som är inne på sidan. Detta fick jag veta för någon månad sen, tror det var Anna som berättade det för mig. Innan dess trodde jag att det var för att utvecklingsstörda inte skulle kunna gå in på en sida och skriva en massa konstigheter. Man ville vara säker på att det var en frisk människa. Den lilla rullstolen som ofta finns bredvid dessa bokstäver förstärkte bara min teori, numera vet jag att rullstolen är till för de som istället vill ha bokstäverna upplästa.

Jag undrar om alla dessa ord slumpmässigt bildas eller om de är programmerade i förväg. Om någon har som jobb att sitta och komponera ihop dessa ord skulle jag gärna vilja träffa honom, han kan omöjligt ha alla pannor hemma.

Bussen stannade inte

Jag stod och väntade på bussen men fick inte gå ombord. Inte för att bussen var full och inte för att chauffören kanske trodde att jag var det. Han stannade helt enkelt inte utan körde bara förbi. Hur i helvete kan man göra så? Jag skulle vilja veta vad som försegick i hans lilla hjärna. "Äsch, jag känner inte för att stanna på den här hållplatsen. Jag tror jag hoppar det idag". Jag var så arg att jag i stundens hetta gick hem och skrev ett mail till Skånetrafiken. Jag har ännu inte fått svar. Jag uppdaterar mailen säkert tre gånger i minuten men inget händer...

Jag skulle vilja önska dig en God fortsättning. Eller?

Igår när jag skulle köpa lunch nere på stammistället nere på centralen, stod jag i kön och valde ut vad jag skulle äta. Ni vet ibland när man ska säga något, kommer det ut helt fel, snubblar lite på orden och sluddrar lite? (oftast är man kanonfull då kanske)

I alla fall. När jag kommer fram i kön säger jag något jättekonstigt.

Det lät ungefär såhär:


Jättejobbigt. Det jag tänkte säga var;
"God fortsättning! jag skulle vilja ha en sallad att ta med"

Det slutade med att hon kollar på mig som om jag vore dum i huvudet, jag skrattar lite generat och säger något i stil med "hehe, ojdå, som det kan gå.." beställer sen min sallad och går därifrån, ganska fort.

Jag skäms

Blev hejdad av en äldre man på stan tidigare idag. Han pustade och flåsade. "Vet du vad klockan är?" frågade han. Jag hade ingen aning eftersom jag tycker om känslan att inte känna mig styrd av tiden och därför inte bär armbandsur, men av ren reflex svarade jag "Javisst, den är kvart över tre". Mannens ögon spärrades upp och han svarade kort "Åh, tack" och jäktade vidare. En stund senare kom jag på mig själv, klockan kunde omöjligt vara kvart över tre. Jag tog upp min mobil och mycket riktigt, den visade 13.30. Jag ville leta rätt på mannen och säga det, upplysa honom om den rätta tiden. Men det gjorde jag inte och såhär i efterhand skäms jag.

förresten

när snoppen doppas i dippen låter det "dick"

haha

Jag och Anna har en mysig lördagkväll, tittar på Be kind rewind och har köpt en massa gott att knapra på. På bordet står en skål med dipp. Jag och Anna ser dippen och funderar på hur kul det skulle va om en kille drog ner byxorna och doppade snoppen i dippen. Vi skrattade i flera minuter.

Det var det hele

Jag har en väldigt fin espressomaskin hemma. Den är av rostfritt stål och skiner så mycket att jag ibland blir bländad när jag går förbi. Jag har aldrig använt den av den enkla anledningen att jag inte tycker om kaffe. Men maskinen står där i köket och blänker och det retar mig att den inte används. Jag har länge våndats över den dagen jag ska använda den för det är en sjuhelsikes massa knappar och spakar, nästan som ett kärnkraftverk i miniformat.

Jag maler lite bönor och drar igång espressomaskinen. Det är en mycket invecklad procedur, men jag lyckas göra det med viss elegans och jag ser nästan ut som en barista. Och till slut trycker jag på knappen och så droppar espressot ner i koppen. 12-17 sekunders lugn, där jag kan stå och kontemplera saker och fästa blicken i fjärran och "försvinna" litegrann. Sen tar jag kaffet och häller ut i vasken och säger högt för mig själv, "Det var det hele."

Shabooya!

Asså! De är så himla duktiga!

Apropå ingenting

Förra veckan gick jag upp klockan 8 på morgonen. Jag åt frukost, klädde på mig och var i stan klockan 10. Jag älskar att vara i stan tidigt. Inga människor, ingen stress - lugnt och skönt. Det känns som att hela staden är evakuerad och jag leker med tanken att jag är den enda som överlevt ett inbördeskrig. Nästan alla affärer är tomma och jag kan i lugn och ro gå runt i butikerna, det bästa är att det inte är någon kö! När jag går gågatan ner och tittar in i de olika butikerna så ser jag att biträderna ser fruktansvärt uttråkade ut. De har ju inget att göra när de inte har några kunder. De sitter bakom kassan, någon pratar i telefon, någon knappar på datorn och kanske att någon lägger patiens. Men annars händer inget tills jag väl går in i en butik. Då skiner biträdet upp i ett stort leende och följer mig likt en skugga genom gångarna.

Inte förrän vid 12 börjar stan vakna till liv, men bara för en kort stund för sen ska folk tillbaka till sina arbeten igen. Det jag vill komma fram till är att butikerna borde istället öppna klockan 17 när folk slutat jobba och sen stänga vid midnatt. Det är ju då folk är lediga och faktiskt har tid att gå i stan. Lördagar och söndagar borde man öppna dörrarna kl 9 och stänga även då vid midnatt. Vad säger ni? Är inte detta ett bra förslag. Och hur fan kan man som butikschef stänga sin affär på grund av en röd dag? Herregud, röda dagar borde vara handelns högsäsong.

Jag är ingen uteliggare

Tänker tillbaka på en händelse i somras. Det var en väldigt varm dag i slutet av juli och jag väntade på en vän inne i stan. Vännen var sen och jag gick därför in på ett café och köpte mig en läsk. Eftersom vädret var så fint bestämde jag mig för att dricka den utomhus. Jag hittade ingen ledig bänk så jag satte mig ner mot en husfasad i solgasset alldeles vid caféet. Efter en stund kom en uteliggare förbi och slog sig ner bredvid mig. Vi började samtala och han var inte det minsta otrevlig eller obehaglig. Efter en stund gick en tant förbi. När hon passerade oss, tittade hon ner och sa: "Ni kan väl inte sitta på gatan. Man sitter väl inte på gator." Sen stirrade hon mig i ögonen, skakade på huvudet och sa "Så ung, så tragiskt". Sen gick hon vidare, muttrande. Jag förstod ingenting.

Strax därefter kom min vän och och brast ut i ett gapskratt när hon såg mig. "Vad skrattar du åt" frågade jag. "Är du medveten om att du sitter bredvid en uteliggare precis utanför Systembolaget" sa hon. Jag vände mig om och såg att det jag tagit för en vanlig husfasad faktiskt var Systembolaget. Och då förstod jag vad tanten menade. Jag besväras än idag över att hon faktiskt tog mig för en uteliggare. Jag vill gärna träffa den här tanten igen och förklara att så är inte fallet.

IKVÄLL-LYSSNAR-JAG-PÅ

Timbuktu - N.A.P.
Mos Def - Brooklyn
Audiobullys - We don't care
Bach - Air
Kleerup - Thank you for nothing
Talib Kweli - Hot thing
Beirut - Elephant gun
The Strokes - Heart in a cage
Bob Hund - Upp, upp, upp, ner
Feist - My moon my man
Kiss - I want you
Kings of Leon - Sex on fire
Johnossi - Execution song
The Solution - I have to quit you
The Cardigans - For what it's worth
Kent - Om du var här
See you in my nightmares - Kanye West
Kleerup - I just want to make that sad boy smile

Jag är miljonär!

Jag fick följande mail igår;

Dear Miss Caroline!

Congratulations! You are the winner of our One-Million-Dollar-Contest. Please give me your full name, adress, full personal number and your bank account number and you will have the money within 10 days.

Best Regards,

Mr John Gillsford, founder of the One-Million-Dollar-Lottery

Visst är det fantastiskt! Konstigt nog minns jag inte att jag anmält mig till någon tävling. But who the fuck cares, I'm a millionaire!

jag är en astronaut

Ikväll är jag helt ensam för första gången på veckor och evigheter. Jag har glömt vad man gör. Vad gör man? Slappnar man av? Gör man sånt som man inte kan med att göra när andra är med? Klämmer porisar? Jag är totalt sysslolös vilket har resulterat i att jag har gick och la mig halv nio, det har jag inte gjort sen jag va mycket liten. JAG ÄR SÅ SJUUUUKT UTTRÅKAD!!!!FJORTISMÅNGA UTROPSTECKEN!!!!!!!!!!!

Ett jävla sätt!

Jag var ute igår, det var inte speciellt trevligt. Efter 40 minuter gick min väninna hem på grund av huvudvärk och jag lämnades ensam kvar tillsammans med hennes tre vänner som jag aldrig tidigare mött. De hade varit på någon slags resa under en längre tid och diskuterade nu hur vidare de skulle skriva en bok om sina upplevelser eller ej. De pratades korallrev, surftävlingar och forspaddling och jag förstod att det rörde sig om något exotiskt. "Vart har ni varit" frågade jag. "Åh, det kan vi tyvärr inte berätta. Då avslöjar vi titeln på vår bok förstår du" svarade en av dem. "Åh, jag förstår" svarade jag.

Jag försök gång på gång byta samtalsämne men det var lönlöst. Jag beställde en massa vin och försökte igen men det var förgäves. Dessa tre människor hade bara ögon för varandra och sin jävla resa. Vilket jävla sätt! Men plötsligt hände något kul. En av tjejerna nämnde att hon ångrade att hon inte tog jobbet hon blev erbjuden på Ansett varpå de andra två nickade medhållande. Vad hon inte visste var att hon just försagt sig. Vilken idiot, Ansett är ett privat inrikesflygbolag i Australien. Hon trodde inte att jag visste det men det gjorde jag. Jag tömde mitt glas, reste mig upp och sa "Jag tycker boken ska heta Mitt Australien, nästan som Mitt Afrika, fast ändå inte. Lycka till"

Saker jag vill göra men aldrig vågar

- Ta hål i öronen
- Hälla en öl över Lars Winnerbäck
- Gå in på ett bageri och säga "Här står du och runkar" till bagaren bakom kassan. När bagaren barskt slänger ur sig ett "va?" tittar jag frågande på honom och säger lugnt och sansat, "Jo jag sa, har ni munkar?"

huggatjacka

Imorse vaknade vi klockan tio och insåg snabbt att en timme senare skulle Anna sitta på bussen till Oslo. Ingen packning va gjord, lägenheten såg ut som fan sen kvällen innan och huvudbanket var ett faktum. Anna packade, jag och Carris städade och vi for omkring som virvelvindar. Försökte fundera på vad som hade hänt föregående kväll, hur många fyllesms skickades, hur många fyllesamtal ringdes? Har ett svagt minne av att vi kom hem och skulle ha nån slags efterfest, och pumpade musik på högsta volym klocken sex på morgonen. Det kommer vi få fan för vid nästa styrelsemöte.
Anna stack till Oslo, jag och Carris intog varsin soffa och där ligger vi kvar. Dock tog vi en paus eftersom bakis-sjukan slog till och vi bestämde oss för att gå ut och jaga mat, helst av den feta sorten.

Jag är redo att leta mat, med handikappskorna på och hela flabben fylld med vaselin.

Detta är vad vi kom tillbaka med efter jakten, mat i massor. Lyckan var total.

Nu har jag suttit i denna soffan i cirka tolv timmar, börjar få sittsår så nu är det dags att gå ett varv runt soffbordet för att få tillbaka känseln i skinkorna.

GAH

SÅ. JÄVLA. FULT.